Per-Gunnar har delat med sig av följande uppiggande text om och till oss som växte upp på 50- och 60-talet. Känner ni igen er?
”Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 50- och 60-talet inte ha överlevt.
Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon faktiskt dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart nedför backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar.
Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen mobiltelefon.
Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Kommer du ihåg olyckorna? Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden – bara vi själva.
Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.
Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna, och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år.
Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.
Och du är en av dem. Grattis!!”
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Exakt. Det är alldeles för mycket ”nannying and helicopter parenting” nu för tiden.
Barnen får aldrig klara sig själva, aldrig ta ansvar på det sättet vi fick, aldrig lära sig att förlita sig på sig själva. Det är egentligen synd om nutida barn.
Sommaren 1966, under sommarlovet, när jag var 13 och 1/2 år gammal, arbetade jag heltid på EPA i Götgatsbacken i hela sex veckor. ”Affärselev”, kallades jag för, men jag hade ensam ansvaret för kassan på Leksaksavdelningen. Jag tror att jag nog måste ta rest med buss dit om morgonen, minns ej, men jag GICK hela vägen hem till Bortre Gärdet, från Götgatsbacken på Södermalm, efter arbetsdagens slut.
År 1960, den sommaren jag var 7 och 1/2 år gammal, fick jag en kortare period arbete med att gallra rovor, tillsammans med Karin som var barn på gården, och hela henens släkt och många av grannarna i byn. Detta var under sommarlovet, och vi hyrde en stuga i Vidbo i Uppland den sommaren. Solen gassade hett, och vi småflickor var klädda i endast baddräkt och träskor. Förmodligen är sådant olagligt numera … barnarbete!
GillaGilla
Intressant, det där med barnarbete. Jag hade sommarjobb på PUB från det jag var 14 och måste ha speciell arbetsbok. Det kändes bra, för jag visste att familjen behövde pengarna. I början var jag elev i ful rock, fick bara slå in paket o gå ärenden. Som äldre blev jag expedit – o var en fruktansvärt dålig försäljare. Så lärde man sig även vad man INTE ville bli…
Min man var äldste son på en bondgård och fick hjälpa till från späd ålder. Gallra betor var väl inte sååå kul, men han körde häst och ringvält från 6 års ålder. Och kände sig stor och duktig, samtidigt som det ju ingick i ”utbildningen till bonde”.
GillaGilla
Underbar och tänkvärd text, Per-Gunnar!
GillaGilla
Jag jobbade som barnflicka 16 år gammal hade hand om 2 barn o föräldrarna jobbade på SAS o flög o va borta i 3 dar o barnen va 2 mån o en va 2 år .vilket ansvar .men jag kände mig duktig o va stolt över mig själv .jag hade en lillebror som jag va barnvakt till o jag va bara 10 år.men det tyckte jag inte om .jag va så liten o kort o han va så tung o bära på .mvh AK
GillaGillad av 1 person
Tack för att ni skriver om uppväxten. Jag är 52a och växte upp i Bagarmossen och Enskede. och känner igen mycket. Jag håller nu på att skriva memoarer. Hoppas det är OK om jag använder en del av er text för att beskriva min barndom?
GillaGilla
Javisst! Om du talar om varifrån du hämtat texten, kan ju flera hitta hit och skicka in sina minnen. Innan de/vi försvinner… (född 46)
GillaGilla
Ja det är en god idé! När jag blir klar ska jag snda material. Vi byggde radhus i Småas regi på nämndemansbacken ovanför dåtidens Shellmack. Bodde där tills jag gick ut Kärrtorps gymnasium 1972
GillaGilla
Småhus o egnahem har ju en väldigt spännande historia (finns en del här på Enskedebilder). Gamla Enskede – ”trädgårdsstaden” byggdes ju redan i början av 1900-talet, före Småas tid, sen kom självbyggeri etc.
GillaGilla