Bakom det vita huset på Ramviksvägen låg en gång en liten stuga. Där flyttade Lena och hennes kille in alldeles i början av 70-talet som hyresgäster hos en ung barnfamilj som bodde i stora huset: Att sätta bo i en liten stuga i Svedmyra/Stureby. (Tunnelbanestationen hette Svedmyra, men själva stugan låg tydligen i Stureby.)

Yngve läste berättelsen om stugan och kände igen sin mormors hus. Hans familj bodde i det stora huset 1958-66 och hans mormor bodde i stugan: ”Hon skaffade TV innan vi köpte en i villan. Jag kommer så väl ihåg hur jag låg på en ”puff” i rummet och tittade på ishockey. Den unga barnfamiljen var nog dom som köpte av min mormor, blomsterhandlaren Ebba Jonasson.”

Yngve hittade också vad som verkar vara den enda existerande bilden på stugan som den såg ut efter renoveringen, iklädd eternitskivor.

I början av 70-talet såg det ut så här innanför fönstret man ser på bilden.

Yngve berättar om Lillstugan på Ramviksvägen i Stureby:
Ebba Jonasson bodde 1933 med sin man och tre barn på Söder. Två söner, en född 1917 och en 1921 samt en dotter född 1926. Familjen beslutade sig för att lämna staden och flytta ut på landet. De köpte en liten stuga på ett rum och kök för det facila priset av 3 000 kronor.

Bilden visar Ebba utanför lillstugan som den såg ut före renoveringen. Observera blindfönstret till vänster. Det andra är köksfönstret.

Tomten bestod mest av kärr. Där fanns förutom lillstugan ett uthus med förråd och ett torrdass. Vilka bekvämligheter som fanns inne i stugan när Ebba med familj flyttade in vet jag inte. Snart efter flytten, 1934, föddes det fjärde syskonet och då blev det ännu trängre i stugan. Ebba med make sov i en träsoffa i det lilla köket. De fyra barnen sov i sängar i rummet. På dagen staplade man sängarna på varandra för att få lite golvyta att röra sig på. Den äldste sonen som började bli vuxen fick plugga, och ibland försöka sova, på verandan.

Ekonomin var inte den bästa för familjen och Ebba åkte in till Klarahallen och köpte lite blommor som hon började sälja från verandan. Hon hade tidigare arbetat i en blomsterhandel och kunde det här med blommor. På så vis hankade man sig fram ett par år. 1939 var Ebba med barn igen och då insåg familjen att det skulle bli alldeles för trångt i den lilla stugan.

Ebba lyckades få ett lån från banken utan att ha någon säkerhet. Hon var envis och övertygande. Tack vare det kunde en villa byggas och familjen slippa trångboddheten. Tyvärr överlevde inte parets femte barn. Ebba fortsatte med blomsterhandel i villan och kunde efter ett antal år öppna blomsterhandel vid tunnelbanestationen i Svedmyra.

När Ebba med familj flyttade in i den nybyggda villan hyrdes lillstugan ut till en ”gubbe”. Han flyttade ut den 10 september 1955. Efter det startade en renovering av stugan: ny ytbeklädnad i form av eternitplattor samt en WC och säkert då också kommunalt avlopp.

Efter renoveringen flyttade Ebba dit igen, nu ensam. Hon hade dessförinnan mist sin man. Den 18 september 1958 flyttade vår familj in i villan. Ebba bodde i lillstugan till 1966 då hon sålde tomten och flyttade till en lägenhet i Fruängen.

Nu är lillstugan borta.

Berättelsen grundar sig på dokument och minnen från Ebbas barn och barnbarn. Sammanställt av Yngve, Ebbas dotterson