Klassträff efter 60 år: Samma klass, samma plats. Bara Röda skolan saknades.

Hans-Göran berättar: Torsdagen den 16 september kl. 14 träffades 11 förväntansfulla klasskamrater för en återträff efter drygt 60 år. Vi startade med fika på pizzerian IL COURE Ristorante vid Blåsut T-banestation för att därefter ta en gemensam promenad till vår gamla skola – eller rättare sagt platsen där Röda skolan en gång låg. Eftermiddagen och kvällen avslutades senare på restaurang Enskede Matbod för gemytlig samvaro, mat och dryck.

Det som var lite unikt för sammankomsten var alltså att flertalet inte hade sett varandra på de närmaste 60 åren. Förväntningarna var stora. Skulle man känna igen varandra efter alla dessa år eller inte?

Sammantaget blev återträffen både lyckad och ett minne för livet, med glada miner, mycket skratt och många minnen från förr.

Röda skolan eller Enskede Gamla som den egentligen heter, var en gammal skola, byggd 1903 i trä med en vacker kupol. Här gick vi mellan åren 1952 och 1955. Skolverksamheten lades ner 1967 och skolan revs 10 år senare. På platsen byggdes senare ett dagis, som finns där idag.

En annan likadan kula

De starkaste minnen som många har härifrån är klockan som man fick springa runt skolan med för att ringa in, de delvis öppna toaletterna som låg en bit ifrån, grusplanen man spelade fotboll på, berget där man lekte, betongkulan från första världskriget, skeppsbrotten under gymnastiken mm.

Under sista året var vi ensamma i klass 3, vilket innebar att vi var ”kungar” över fotbollsplanen. Sammantaget en rolig tid som gett oss många minnen för livet.

Gamla Röda skolan


Dagens dagis

Vi hade fått tillstånd av föreståndaren för dagiset att besöka platsen. Att skolan inte skulle finnas kvar visste vi, men att vetskapen om dess existens helt verkar vara borta från personalen förvånade oss. Därför lite extra kul när vi noterade den entusiasm som föreståndaren visade. Hon ville ha kopior på alla de bilder som vi hade med oss om skolan (byggnaden, klockan, klasskorten, gymnastiksalen, materielrummet mm).

Det fanns nästan en magisk kraft i berget där vi hade lekt. Spontant ställde vi upp oss för fotografering på samma plats som för 66 år sedan, då vi gick i trean. Förståndaren tog glatt på sig rollen som fotograf. Kanske kommer vi att leva kvar som museiföremål när fröknarna berättar för barnen om gångna tider på platsen? Men det är sånt som vi väl får bjuda på.

Klass 3, finns även på Enskedebilder.

Delar av klassen 66 år senare.

Hur det hela började
För drygt ett och ett halvt år sedan när coronapandemin härjade som mest, kom jag tänka på mina gamla klasskamrater. Som en liten tröst till att muntra upp den tristess och isolering som pandemin hade skapat, försökte jag förmedla kännedom om de olika berättelser som fanns att hämta på ”Enskedebilder” om vår barndom och historia. Jag började lite smått ta reda på mina klasskamraters kontaktuppgifter och då i första hand mobilnummer för att kunna skicka ut sms. Inte minst de berättelser som fanns om Röda skolan ville jag tipsa om. Detta blev startpunkten till vår återträff.

Hur gick vi till väga?
Sagt och gjort. Jag visste att det inte skulle bli lätt och tog därför hjälp av min gamla lumparkompis (Olle Kungberg), som är släktforskare. På så sätt kunde vi utesluta dem som tyvärr inte längre fanns i livet. Att hitta grabbarna gick väl ganska smidigt, men med tjejerna var det betydligt värre pga alla namnbyten i samband med giftermål mm. Kontaktade senare Stockholms kommunala arkiv och fick ut klasslistorna. Med hjälp av dessa listor kunde man få uppgift om när klasskamraterna var födda. Tog också hjälp av ett antal kamrater från klassen för identifiering och andra tips.

Jag bildade en arbetsgrupp med två andra entusiaster från klassen (Torbjörn Alexandersson och Ulla Bengtsson Hedman) för detaljplaneringen av återträffen.

Klasslistan som vi jobbar efter upptog drygt ett trettiotal namn. 8 hade avlidit och några kunde vi inte hitta. Vi delade upp listan mellan oss. Var och en kontaktade 7-8 kamrater på telefon. När vi summerade kontakterna, konstaterade vi att vi kunde bli bortåt 20 personer på återträffen. Vi bestämde på vårkanten träffen till den 16 september, med förhoppning att pandemin skulle vara över till dess.

Detaljerna går jag inte in på men vi har haft åtskilliga telefonkonferenser kring upplägget, matställen, information mm. Det som delvis begränsade oss var att vi ville uppleva platsen där skolan låg och samtidigt ha gångavstånd till matstället där vi skulle äta. Alternativen stod mellan att hyra en lokal och fixa en cateringlösning eller att boka en näraliggande restaurang. Tyvärr fick vi överge tanken med cateringlösning då vi inte fick hyra den aktuella lokalen.

Valet av lokal kom delvis att styras av att vi ville göra en utställning om skolan och området där vi är uppväxta. Det gjorde att vi i första hand ville hitta någon lokal som medgav utställningsmöjligheter på ett enkelt sätt – (vi tog fram ett 30 tal bilder från förr). Kompromissen blev den lösning som Enskede matbod erbjöd oss med en källarlokal en trappa ner.

Delar av klassen med del av bild från julspelet.

Några erfarenheter. Med facit i hand borde vi än tidigare ha kontaktat kommunens arkiv för att komma åt klasslistorna. Detta hade förenklat identifieringen. Hade vi haft kännedom om flera möjliga lokaler för en cateringlösning hade vi förmodligen tittat mer på detta alternativ.

Vi hade självklart hoppas på att vi skulle bli fler än de 11 som nu kom. Flertalet av dem som inte kom, uppgav att det fortfarande var rädda för Corona (*), med anledning av nya mutationer. Andra hade också tidigt sagt att resan till Stockholm skulle bli alltför lång. Några som inte kom har uppgett försämrad hälsa, andra utlandsvistelser. Trots skillnaden mellan dem som i telefon uppgav intresse för återträffen och dem som sedan kom, är vår uppfattning att det inte hade gått att göra så mycket mer än det vi gjorde (vi skickade påminnelser, följde upp över telefon mm.)

Att vara flera som kan dela på uppgiften med planering, information kan inte nog understrykas.

De togs en hel del bilder vid träffen. Vi valde att skicka dem både till dem som var med och dem som inte kom. Några finns med här. (Klicka på dem för större bilder.)

(*) Beträffande Coronan var samtliga deltagare vaccinerade. På restaurangen fick vi vara högst 8 vid samma bord och samtliga måste sitta ner.

Summering
Vi ”halvt vithåriga ungdomar” som träffades efter alla dessa år kom att ha en underbar eftermiddag och kväll. Igenkänningsfaktorn var mycket hög. Efter att den första undran hade skingrats kring ” vem kan den där personen vara”, var nog det allmänna intrycket att väldigt lite hade förändrats hos var och en, när man tänker på röster, mimik, gester och rörelser.

Nedan: de ”halvt vithåriga ungdomarna” med nyfiket nutida barn på lekplatsen i bakgrunden.

Förhoppningsvis kommer vi att träffas igen. När och på vilket sätt kan vi inte säga i skrivande stund. Men nu vet vi att alla dessa år som har passerat emellan, inte är ett hinder för eventuella kommande träffar. Tvärtom.

Till slut vill vi säga att även om det är förenat med mycket arbete att ordna en återträff, tycker vi i planeringsgruppen att det varit ett roligt uppdrag. Vi haft många trevliga överläggningar med kreativa idéer som möjliggjort återträffen.

Har du funderingar att själv ordna en återträff så kanske ovanstående erfarenheter och tips kan vara till hjälp.

Några funderingar.
Enskedebilders uppgift är att förmedla bilder och berättelser från förr. Vi som är födda 1945 och började skolan 1952 har fått vara med om en fantastisk period i samhällsutvecklingen – trafikmässigt, arkitektoniskt, tekniskt och socialt. Sånt som vi trodde skulle vara bestående ting som barn, är historia idag. Bara en sån liten detalj som vad som fanns på platsen före dagis, verkar vara helt borta idag. Och Tallis (åsen på baksidan), Slakthusskogen och Ödledammarna strax intill – hur många känner till dem?

Men vi som är uppvuxna här har våra minnen kvar. Det är viktigt att vi kan berätta.

För den som vill läsa mer om Röda skolan ligger berättelser och fakta samlade på Enskedebilder/Röda skolan.

6 reaktioner på ”Klassträff efter 60 år: Samma klass, samma plats. Bara Röda skolan saknades.

  1. Helt underbart!
    Gick HT I Enskede Röda, började VT I Nytorp för Frida Nilsson och sedan Gösta Leonards, två suveräna lärare.
    Tänker numera rätt ofta på gamla klasskamrater och hur deras liv kom att bli.

    Gilla

  2. Så fint berättat! Återseendets glädje är ofta stor och att ordna en återträff på detta sätt är värt all beundran.
    Jag är själv född -48 och gick mina första tre år I Röda skolan och delar många av era minnen från skolan och platsen.
    Jag tycker mig känna igen flera fre det gamla klasskortet och det skulle vara intressant om det gick att få namnen på de som finns på bilden. Några tror jag bodde på samma gata – Blåsutvägen – och fanns med i många sammanhang där jag själv deltog som barn.
    Mvh
    Staffan Borg

    Gilla

  3. För mig som inte tillhör denna årgång utan en lite yngre årskull var det mest intressanta i detta inlägg det gamla klassfotot, på grund av klädsel och frisyrer.

    Barnen är så snyggt och propert klädda och har prydliga frisyrer; ”Fröken” bär dräkt och vit blus med krage samt har håret i en frisyr jag känner väl igen. Antagligen bär hon en brosch på ena dräkt-uppslaget men det går tyvärr ej att se.

    INGA slafsiga tracksuit bottoms, dito hoodies eller trainers! INGA hijabs eller abayas!

    Dessutom finns det inga Afrikanska eller Arabiska barn i klassen . . .

    (Jag vet, jag vet. Racism, racism …)

    Ett foto inte endast från en annan tid utan från en annan värld.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s