Vad är egentligen stockholmska?
Wikipedia beskriver det som ett samlingsnamn för de olika dialekter och sociolekter som talas i Stockholm. Det kan vara svårt att definiera stockholmska eftersom den så lätt plockar upp ord från andra dialekter/språk och kan ändra sig helt mellan generationerna.

I boken ”Stockholmsspråk – dialekt, ekenssnack och rikssvenska” av Magnus Hansson kan man läsa: Stockholm har länge varit en plats dit människor från olika delar av Sverige flyttat och stockholmsdialekter är därför blandningar av en rad andra dialekter. Från stockholmskan sprider sig ofta uttal och ordvändningar sen vidare ut i landet för att till slut ses som rikssvenska.

Ekenssnacket tror många är en äkta stockholmsdialekt, men det kom faktiskt till hos inflyttade ungdomar som på 1800-talet pratade – och ville prata – annorlunda än infödda stockholmare. Idag kan den s k rinkebysvenskan/förortssvenskan beskrivas som ett nytt slags ekenssnack. Den talas i vissa svenska invandrartäta områden, särskilt i eller utanför större städer, och sprider sig även till dem utan invandrarbakgrund.

”Eken” är sen slutet av 1800-talet ett av Stockholms smeknamn. Åtminstone enligt Wikipedia kommer det från knallarnas språk ”månsing”, vars namn på Stockholm var Stockhäcken eller Storhäcken, där ”ä” (på typiskt stockholmssätt) uttalas som ”e”, vilket senare förkortades via ”häcken” till ”eken”.

Nedan sjunger Fred Åkerström Ruben Nilsons ”Balladen om Eken”, som börjar:

Man skulle väl tona en sjucker ballad
om våran stad, ja om våran stad
Men en ann kan ju inte snacka så snyggt
såre låter så där som om det vore tryckt
Men ge bäng i de. Vill ni följa me
på en långpromenad här i våran stad?
Här i våran stad, i Eken.

Albert Engström var en av dem som tidigast dokumenterade stockholmskan i slutet av 1800-talet. I sin skämttidning Strix presenterade han speciellt olika original från Södermalm.

Den kanske mest välkända är Kolingen, som på bilden till vänster drömmande betraktar sin gamla hatt:

– Inge foder har’u, å inge foder får’u, men fetare blir’u tamfan för var da!

Kolingen bodde i en av de fattiga träkåkarna i hörnet Åsögatan / Skeppargränd på Södermalm. På bilden högst upp på sidan kikar han fram bakom planket till sitt hem på Albert Engströms teckning från 1901 (Public domain via Wikimedia Commons):

Jag ber eder följa med till Söder i Stockholm, till Åsögatan, där Kolingen har sin enkla lya. Ni ser hur han står i porten till det wigwam, där han logerar hos Fula Filip, vilken i sin ordning innebor hos Feta Fille…

Hans-Göran har skickat in tips om både söderslang och knoparmoj, och Café har samlat ”ord som du förstår om dina päron kommer från Stockholm” – och uppmuntrar även yngre generationer att använda dem, exempelvis:

• Tricken = tunnelbanan (ursprungligen spårvagnen)
• Jonne = cykel (”Skaru me jonnen till Rålis och spana bönor?”)
• Tjacka = köpa
• Beckna = sälja
• Panga doran = slå sönder fönsterrutan
• Slang = korv (”slang med svängdörrar” = korv med bröd)
  och ”slang med halka” var väl korv med senap?
• Kvarta = sova (troligen från kvart/lägenhet)
• Blada = gå (”knata fram på stritan”)
• Stampen = pantbanken (o Stockholmsklubb)
• Lakan = tusenlapp
• Tjall på linjen = problem i (kärleks)relationen
• Torken = rehab
• Joxa med trasan, sa åtminstone Nacka Skoglund om att sparka fotboll.
• Dega = betala (deg = pengar)
• Barr = hår
• Blåklocka = blåtira
• Kis = kille (speciellt Söderkis)
• Glajjor = glasögon
• Kran = näsa
• Bulle = taxi
• Halvböj = Vodka Explorer, från tiden när Systembolaget sålde över disk och den populära vodkan placerades så att expediten bara behövde böja sig för att nå den. Som Cornelis Vreswijk sjunger nedan i ”En halv böj blues, upptecknad vid Systembolags-personalens påskfest 1977”:

Äh, larva’re inte, hörru, du vet vad jag vill ha
Jamen, här är legimitationen och här är stålarna
Bara kolla i spärrlistan, varsågod och dröj
Jo, men jag är ju faktiskt grön, så hit med en halv böj
En halv böj, en halv böj
Jo, jag är faktiskt grön, så hit med en halv böj

Kolla gärna mer i boken ”Stockholms förbrytarspråk och lägre slang 1910-1912”. Där finns MÅNGA ord, nästan alla välkända även av fyrtiotalister.

Några uppsnappade läsövningar (översättning inom parentes):

Bladet skräller att V-Gurra plockat ner skylten o folk tjackar blaskor som aldrig förr.
(På löpsedlarna står att kung Gustaf V är död, och och folk köper tidningar som aldrig förr.)

Krukan har man i fejd. När vi jonnar duger lurpan.
(Vid militärövning: Hjälmen har man i strid, på cykeln duger mössan.)

Kolla dinkan! Dags å dra. Sjysst kärra! Akta hojen å snöret bara!
(Klockan är mycket, dags att gå hem. Snygg bil, se upp för cykeln och spårvagnen bara!)

Fram med pluskan å pynta bullen!
(När det är dags att betala taxin)

Dags att skotta taket? Blada till frisörn vetja – de bellar nåra bagis, men då ingår mumma!
(Dags för klippning? Gå till frisörn – det kostar lite, men då ingår väldoft.)

Slutligen lite knoparmoj – sotarnas hemliga språk med inslag av bland annat romani, flottistspråk och månsing (västgötaknallarnas språk).

Hans-Göran bidrar med följande vackra dikt av Alf Henriksson. Inom parentes svensk översättning av Hans-Görans kompis Olle, själv fd sotare:

Knoparen krejsar i slunget (kastar stålviskan över axeln),
hans moj (språk) är dig svårt att förstå.
Han är fejig (sotig) på isingar (kläder) kurpis (sotarmössa) och jack (ögon)
där i pipan han flinkt pumpar på (drar viskan upp och ner).

Han förtjänar sin using (pengar) på farning (krypa ner i skorstenen) och stig
(krypa upp i skorstenen) till häringar (sill), lanken (kaffe) och sjock (bröd)
där i goniga (varma) kåpor och guckliga lin (otäcka kanaler)
han rafflar på uket (taket) din stock.

När han flunsat (sänkt ner lodet) sig trött går han käklustig (hungrig) hem
till sin skrasp (fru) och får podis (potatis) och jing (korv).
Han får skräckling (strumpor) till kläm, han får fleder (fläsk) och puff (gröt)
och tjabis (klart) med spisliga ting.

Ja, han avar (ger sig iväg) från bysaköksimmorna (restaurangkökskanalerna) hem
och bevaskar (tvättar) sitt tryss (ansikte) och sin kåk (verktyg)
och blir då lika fejlös (ren) om noben (nosen) som du,
fast du inte begriper hans språk.

Här kan man läsa den ruskiga historien om sotargossarnas livsfarliga liv i början av 1900-talet…