Anna har bott i England i fyrtio år, men mellan 1954 och 62 bodde hon på Burspråksvägen, och har berättat om tvättstugan som låg tvärsöver gatan, närmare bestämt i (övre) källaren mellan portarna 12 och 14. Hellre än att torka tvätten i torkrummet brukade hennes mamma och de andra tanterna hänga den på tvättlinor uppspända mellan fyra trädstammar på baksidan av huslängan. Där fanns nämligen en mycket bred remsa ”naturmark” mellan körvägen på baksidan av huslängan och klippkanten mot gatan, i södra änden av Hammarbybacken, och där växte bland annat tallar.
I hörnet på ett av vykorten från 40-talet hittade Anna tanter som hänger upp tvätt bakom huset på ANDRA sidan bron till Pelargatan, dvs Burspråksvägen nr 6 (där det ändå var mindre plats). Uppförstorat:
På den nytagna bilden syns baksidan av ”tvättstugehuset” sett från bron över vägen bakom.
Nästa nytagna bild visar tvättstugans baksida från närmare håll.
UPPDATERING. Anna har förklarat hur tanterna tog sig från tvättstugan, som alltså låg i övre källaren mot gatan (ovanför källarförråden).
De kunde antingen gå uppför trappan som portvakten Furukranz använde när han gick ner till pannrummet (som låg på samma plan som tvättstuga & mangelrum). Det var en kortare yttertrappa, belägen mellan Nos 12 och 14. Om den dörren var låst (av portvakten) kunde de gå uppför halvtrappan inomhus till porten No 12 eller No 14 och komma ut på trottoaren den vägen. Sedan fick de gå med sin tvättkorg längs trottoaren till södra hörnet (No 10) och nerför den långa, branta backen till baksidan av huslängan.
I markplanet på baksidan fanns det nämligen garagen – för taxibilar! (Dock ej för privata bilar.)
Anna minns också en liten ”äng” med flera fruktträd och en syrenberså. Den låg norr om gaveln till ”hennes” hus (nr 11 – 17), där en brant backe sluttade från norra änden av Burspråksvägen (som är en återvändsgränd) . Syrenbersån var definitivt inte nyplanterad, utan gammal och väletablerad.
Nedan skymtar den lilla ängen mellan buskarna, med Nynäsvägen i bakgrunden.
Uppdatering: ”Annas äng” låg vid foten av sluttningen, alltså där trappan tog slut. (Se hennes kommentar nedan.)
Frågan är: Vad kan ha legat där innan hyreshusen byggdes 1942? Torp? Koloniträdgård?
På Digitala stadsmuséet hittade Anna en bild föreställande ”Burspråksvägens skärning genom grusås väster om Skärmarbrink.” I bakgrunden skymtar ett hus (och framför det, lustigt nog, upphängd tvätt).
Barbro bodde i port nr 12 på Burspråksvägen och tror att det tidigare legat ett torp nere vid sluttningen: Där fanns också ett körsbärsträd som vi klättrade i. Min mamma, nyligen bortgången, bodde i 12:an från 1951 och ända till 2018, då hon flyttade till seniorboende. När hon var barn plockade hon blåbär där husen står idag.
Andra minnen från tvättstugan är när fruarna ordnade julgransplundring i torkrummet: Alla barnen satt vid långbord och fick choklad med vispgrädde. Säkert var det också vetebröd. Sedan blev det långdans i korridorerna. Centrifugen var blå, om jag minns rätt. Ville, men fick inte, sitta på den då den var igång.
I tidningsarkivet kan man läsa att Kronan i november 1940 sålde tomter vid Burspråksvägen mellan Nynäsvägen och gamla Dalarövägen, ”omfattande fyra byggnadskvarter, vartdera rymmande 91 eldstäder”.
Och i juni 1942 finns annonser i tidningen med planlösning för ”Högmoderna våningar om 1-2 rum och kök samt Enkelrum, 3 min från spårvägshållplats Johanneshof.” Adress: Burspråksvägen 2-6, inflyttningsdatum: 1/10 1942.
På samma sida finns en artikel om ”den nya storstadsbebyggelsen” där man specialiserat sig på smålägenheter med goda utrymmen: ”istället för matvrår ha vi kluvit lägenheterna, så att man kan få ett ordentligt sovrum, och istället gjort köket så stort att familjen kan inta sina måltider där.”
Särskilt framhålls att man gått in för att behålla träd och buskar ända in på knutarna (exempelvis tallarna bakom tvättstugan!):
Johanneshov – mellan idrottsplatsen och Södra Hammarby – ett eldorado för naturälskare.
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Ah. Nej. Du missförstod mig beträffande lokaliteten av ängen.
Det som i min barndom kallades för ”ängen”, var den stora (nåja, stor från ett litet barns sätt att se världen) plana gräsmattan vid foten av sluttningen, alltså där trappan tog slut vid botten.
Syrenbersån låg på en liten ”avsats” i sluttningen, strax nedanför norra gaveln av Burspråksvägen Nos 11 – 17 (if that makes sense).
Jag antar att syrenbersån är borta sedan många, långa år.
Min far avskydde denna berså, och vi (i synnerhet jag!) var strängt tillsagda att INTE hålla till där då ”Det kan finnas så mycket skumt där; ”fula gubbar” och pilsnergubbar och Gud vet vad kan hålla till där och supa och kissa inne i bersån!” Ja, ja. Det var så HAN såg världen . . .
Dock minns jag att jag själv och min barndoms lekkamrat Agneta Karlsson, som bodde med sina föräldrar i No 16, näst intill No 14 där vi bodde, ofta var i bersån och lekte – affär, kanske? Där fanns en ”jordhylla” längs insidan av bersån med stenplattor på som var lagom för ett barn att sitta på.
Det där med ”fula gubbar”, ja. Numera kallas de för pedofiler . . . Ett litet barn förstår säkerligen vare sig det ena eller det andra öknamnet. Jag hade själv ett MYCKET dimmigt begrepp om vad det var som var så ”fult” med dessa ”gubbar” – faktum är, att jag inte alls begrep varför de ansågs vara ”fula”.
GillaGilla
Äsch då! Jag uppdaterade.
”Fula gubbar” kände man ju till, men jag har inget minne av nån mer konkret varning. Vi lekte ju ”kök” i den lilla skogen vid Blåsutparken. Jag trodde nog att de var jättefula, ungefär som troll, alltså lätta att känna igen, där de kröp omkring i buskarna. (Varför begrep jag inte.)
GillaGilla
Angående hängning av tvätt. Dels ”gör man inte så” numera, i Sverige, och dels har den breda remsan naturmark blivit avsevärt uppvuxen och igenvuxen, ser jag av dina nytagna foton, Lena.
Där fanns för övrigt en piskställning också, minns jag, men jag kan inte exakt placera den. Piskställningar var ju allmänt förekommande på 1950-talet och ’60-talet i Sverige. Numera är det väl knappast någon som PISKAR sina mattor, utan alla dammsuger dem i stället.
Min mamma brukade om vintrarna, innan Julhelgen, ta ut alla mattorna och piska dem på snön på baksidan av ”vår” huslänga! SÅ gör man definitivt INTE numera i Sverige!
Inte hängerman tvätten utomhus heller om man bor i en hyreslägenhet . . .
Apropos tvättstugan så låg den inte mot baksidan av huslängan Nos 10 – 18 utan mot GATAN. Det var ”övre källaren” det, och den låg endast till 2/3 under markytan; där fanns nämligen fönster, högt upp på väggen när man stod inne i tvättstugan, torkrummet eller mangelrummet. Nedre källaren låg helt under marken, förstås, och där fanns hyresgästernas källarkontor, mot gatan till.
På baksidan av ”vår” huslänga, Nos 10 – 18, längst mot norr, bakom No 18, fanns det en liten sluttning, och där växte det ett större buskage nyponrosor (som vi kallade dem), både vita och djuprosa. Numera vet jag att de buskarna var av arten Rosa rugosa. Jag glömde aldrig dessa vackra rosor, och mot trottoaren, längs främre tomtgränsen av min nuvarande trädgård, planterade vi första våren här en rosenhäck: Roseraie de L’Haÿ (Rosa rugosa). Denna variant är en ”förbättring” av den klassiska nyponrosen då den har djupt rödlila, tätt fyllda blommor. Hansa heter en annan mycket vacker variant.
GillaGilla
Man skymtar väl en piskställning på den lilla tvätthängningsbilden. Vi har faktiskt en piskställning utanför vårt hus (byggt 78). En gång hörde jag ett konstigt ljud, insåg först efter en stund: nån piskade en matta!
O de där rosorna! Fanns (finns!) överallt, jag minns att vi tog kronbladen o låtsades att det var rosa läppar.
GillaGilla
Just dessa rosenbuskage är typiska för svenska bostadsområden. Mycket riktigt, man ser dem överallt i Sverige i bostadsområden – de planterades tex runt om i Hässelby, när de moderna hyreshusen byggdes där under 1960-talet.
Utanför porten tvärs över gatan på Burspråksvägen, No 15, växte det ett underbart vackert hagtornsträd med små djuprosa blommor vilka liknade välfyllda rosor i miniatyr. (Detta träd kallas också mycket riktigt för ”rose hawthorn” på engelska.) Det trädet är tyvärr borta nu, såg jag på Google Streetview.
Dock har jag i min trädgård här planterat TVÅ sådana träd: ett i den lilla trädgården mot gatan, och ett i stora trädgården mot baksidan (detta träd planterade jag för övrigt på en grav; askan efter en gammal god vän till mig).
GillaGilla
Jag begriper inte numreringen av de fyra hyreshusen längs Burspråksvägen.
Huset vi bodde i var Nos 10 – 18 (fem portar) och huset mitt emot var Nos 11 – 17 (fyra portar). Portvakten, en man vid namn Furukrans / Furukranz (han kallades aldrig något annat än Furukrans / Furukranz), bodde i en lägenhet i No 10, första porten söderut.
Huset mitt emot, Nos 11 – 17, inrymde bageriet/konditoriet på hörnet av No 11, alldeles vid den lilla parksnutten mellan de två husen med udda nummer. Den parken har alldeles förstörts i nyare tid, med en bred gång- och cykelväg tvärs över. När jag var barn fanns där några mindre, bevarade bergknallar, en del buskar ochbuskage samt en sandlåda och en grönmålad parkbänk – eller möjligen två stycken. De där parkbänkarna torde ha varit ”standard issue” då jag minns att de fanns både här och där på olika platser runtom Stockholm när jag var barn.
De två hyreshusen söder därom måste alltså ha haft Nos 2 – 8 (fyra portar) samt Nos 1 – 9 (fem portar).
Dock står det i den gamla hyresannonsen från Juni 1942, vilken du kopierat, följande:
”Högmoderna våningar om 1-2 rum och kök samt Enkelrum, 3 min från spårvägshållplats Johanneshof.” Adress: Burspråksvägen 2-6, inflyttningsdatum: 1/10 1942.
VAR finns då No 8?
För övrigt ser jag av det gamla s/v fotot från 1940-talet att gavellägenheterna i huset Nos 2 – 8 ( No 6?) har egen balkong, förhållandevis stora sådana.
GillaGilla
Jag begriper inte heller numreringen (såg det tyvärr inte när vi var där). Googlar jag nr 8 hamnar jag i gatukorsningen mellan husen(!). Går jag (i Google) längs gatan o kollar vägskyltar står det 8-2 på den som sitter på husväggen, men portarna är bara numrerade till 6, o Chili pizzerian på hörnet har adressen nr 6 när jag slog upp den. Och på gatskylten vid bron utanför pizzerian står 6-2. Så: ?? 🤔
GillaGillad av 1 person
vid Burspråksvägen mellan Nynäsvägen och gamla Dalarövägen, ”omfattande fyra byggnadskvarter, vartdera rymmande 91 eldstäder”.
Det här förstår jag inte alls! Det fanns absolut INGA öppna eldstäder i dessa lägenheter. vad jag vet. Jag var inne i ett flertal av dessa lägenheter som barn, på båda sidor om gatan, när jag hälsade på lekkamrater.
GillaGilla
Intressant, kanske blev ändrade planer. Hur var det med balkonger? På kortet överst ser det ut som om de mot gatan finns i trappuppgången, inte lägenheterna.
GillaGilla
Det stämmer det. I vår port, No 14, fanns det en balkong på varje trappavsats, dock INGA privata balkonger i anslutning till någon lägenhet.
Detta projekt var alldeles tydligen avsett att inhysa ”mindre bemedlade” personer. *)
Jag minns att ett medelålders par (de verkade mycket gamla för mitt barnasinne) boende i en 2:a med kök o. badrum på 1sta eller 2ndra våningen i vår port brukade dricka både morgonkaffe och eftermiddagskaffe ute på den gemensamma balkongen! De helt enkelt ”annekterade” den allmänna balkongen!
De hade en hund, en ganska gammal spets med gråmelerad påls och svans som var böjd över ryggen, vid namn ”Bella”, som mannen gick ut och gick med jämt och samt.
Deras dotter (avsevärt äldre än jag var), som jag av någon anledning kallade för ”Syreni” blev mannekäng och flyttade till USA – tror jag. Jag kan ha blandat ihop det då det var en annan flicka i samma ålder, Lilian, tror jag att hon hette, boende i porten tvärs över gatan, i No 15, som också blev mannekäng och hon flyttade bestämt till USA och tjänade massor av pengar – sades det . . .
*) Som jämförelse kan jag berätta att i det hyreshuset vi flyttade till på Gärdet hade SAMTLIGA lägenheter, även 2:orna, egen balkong (dock ej marklägenheterna).
Dessa två mycket olika hyresfastigheter byggdes nämligen samma år, 1942, och de hade alldeles uppenbart vitt skilda specifikationer.
I den lägenheten var det ekparkett på samtliga golv (i rummen) och klinkers på golvet i hallen och i badrummet. Köket hade dock korkmatta (den ursprungliga) – EJ vinyl, då detta material kom mycket senare.
Den fastigheten hade piskställning i en piskbalkong uppe på vindsvåningen, i ett slags större inbyggd altan – inga piskställningar utomhus i det området.
INGEN hängde heller någonsin tvätt utomhus på Gärdet. Det fanns ett stort torkrum med permanenta tvättlinor uppspända och en stark fläkt i anslutning till tvättstugan (som även här var belägen 2/3 under markytan med långsmala fönster högt uppe på väggen).
GillaGilla
Tack för infon, undrade just hur det fungerade med ”våningsbalkonger”. Hos oss på Skärmarbrinksv 1 hade alla balkong (utom vi på nb) o vi hade parkettgolv i vårt enda rum. Jag såg ingen tvätt hänga utomhus, men har ett starkt minne av ett torkrum med varmfläkt. Längre neråt gatan fanns de tegelröda ”barnrikehusen”, (då) utan balkonger, möjligen även utan kylskåp.
GillaGilla
Kylskåp fanns det i hyreshuset på Burspråksvägen, ett Electrolux, men det var ett ynkligt litet ett, i synnerhet då vi var en familj om två vuxna och två barn.
Jag har för mig att vi har diskuterat just kylskåpen i dessa hyreshus från 1940-talet i ett annat ”kapitel” här i din blog.
Om jag minns rätt såg det ut som detta i länken.
https://www.xn--vadrdenvrd-s5af.se/s/4330524/kylskap-electrolux-193040-tal/
GillaGilla
Ja, jag hade hittat en film (som fortfarande ligger kvar) på bl a ”vårt” kylskåp, med liten svart tryckknapp att öppna med. Här:
GillaGilla
Angående ”Andra minnen från tvättstugan är när fruarna ordnade julgransplundring i torkrummet: Alla barnen satt vid långbord och fick choklad med vispgrädde. Säkert var det också vetebröd. Sedan blev det långdans i korridorerna.”
Intressant, men detta har jag inget minne av alls! Kanske att det var så innan vi flyttade dit?
De där korridorerna minns jag dock mycket väl; det vill säga, det var EN ENDA LÅNG korridor vilken låg på den våningen där tvättstugan och mangelrummet låg, och den löpte hela vägen från No 10 ända bort till No 18 i den hyreslängan. I den korridoren, mellan varje port så att säga, fanns det en låst dörr.
GillaGilla
Väldigt intressant att läsa dessa minnen från er.
Jag har bott här i 14 år, i port 14 och har aldrig reflekterat över att det saknas två portnummer.
Det är lite kul tycker jag 🙂
Visst va det också så att det låg en Konsumbutik i botten/entrévåningen på Burspråksvägen 1?
GillaGilla
Kul att höra av nån ”nutidare” – o ganska typiskt att man är hemmablind: ”Så här är det.”
Det stämmer att det låg en (av många) Konsumbutiker på nr 1. Susanne på Pelargatan har gjort en karta på den här sidan:
Är lägenheterna fortfarande lika små, alltså inte sammanslagna? Jag tror det, min familj bodde (4-5 pers) i en etta på Skärmarbrinksvägen 1 .
GillaGilla
Jag bor i en 2:a. Det är 3 lägenheter på varje plan utom en halv trappa ner där det är två lgh
Min är på 51kvm med fönster (vardagsrummet) ut mot baksidan/garagen där piskställningen stod. Det fanns en där när jag flyttade in, och har kök och sovrum ut mot Burspråksvägen.
Det va någon som skrev om nyponbuskar på slänten/sidan av port 18… Där har jag min parkeringsplats numera 🙂
Konditoriet som låg på hörnet av 11:an är nu mera någon slags ”häng/kontor för taxichaufförer tror jag.
GillaGilla
Det låter oförändrat, tror där var mest tvåor. För några år sen var jag på lägenhetsvisning i vår gamla port på Skärmarbrinksvägen, o visningslägenheten (som mina kompisar bott i) var sig lik. Gjorde en planritning på den och vår gamla (som egentligen skulle varit en tvåa) här:
GillaGilla
Det var jag som beskrev nyponbuskarna – rosa rugosa. En del blommade i rosa, en del i vitt.
Marken sluttade ner från taxibilarnas körväg – på baksidan av No 18 – ner mot ”ängen”, så att säga. Jag minns hur det såg ut men kan kanske inte beskriva det så bra.
Jag har planterat en rosenhäck med Roseraie de l’Haÿ längs främre tomtgränsen av mitt parhus här, då jag bar på detta minne av de blommande rosenbuskarna vilka jag var mycket förtjust i.
Fasansfullt heta och soliga sommarhälsningar från Willingdon, East Sussex, England.
GillaGilla
Så intressant och spännande. Min lägenhet liknar skisserna i det andra inlägget. Dock är min hall längre och alla rum leder liksom ut i hallen.
Vore superintressant med någon rundvandring med tidigare boende i området och få höra alla historier om hur det va att växa upp och leva här.
GillaGillad av 1 person
Tack för en rolig idé! När vi började samla Enskedeminnen här fanns faktiskt en tanke på att det kunde vara intressant även för dem som bor där nu, men vi kände inga såna. 😦
Anna som tydligen bodde i din port, bor i England, och mina minnen utgår ju från Skärmarbrinksvägen, Röda skolan, Nytorp, Globen.
Men jag ska kolla lite o kan kontakta dig per mejl (ser den i editorn).
Tack igen för kommentarerna, läs gärna mer o återkom.
GillaGilla
Jag kom på att det kanske är Stadsmuseet som ordnar ordnar rundvandringar.
Tänkte iaf ta mig dit nu äntligen i sommar och botanisera. Vill gärna försöka hitta gamla foton som jag tror finns att köpa där.
Så roligt att läsa alla inlägg och historier här
GillaGilla
Ja, Stadsmuseet har en hel del vandringar, bl a Årsta, Skogskyrkogården, Hammarbyhöjden. Vi har varit o o tittat på ett barnrikehus från 40-talet, men det ligger inte i Enskede, där fanns andra barnrikehus. Lycka till!
GillaGilla
Sorgligt nog har världen förändrats till oigenkännelighet sedan jag var liten flicka och bodde på Burspråksvägen 14 i Johanneshov.
Visst kan man berätta om hur det var, men det går tyvärr inte att förmedla ”the ambience”, hur det kändes att leva då.
Det är precis som när mina föräldrar berättade om sin barndom:
A lot of it simply doesn’t make sense because we never shared their experiences, we were not alive when they were growing up, we never saw their world.
(Sorry but I have an English keyboard and I type 3 or 4 times as fast in English.)
GillaGilla
Jag vet precis hur din lägenhet ser ut då min barndoms lekkamrat, Agneta Karlsson, bodde i en likadan i No 16, 1 trappa upp, till höger av trappavsatsen.
GillaGilla