… och kommer ihåg lärare och klasskompisar på bilderna.
(Klicka för större bilder.)
Vi kan börja med ett foto på Ynge Lundell.
Många minns både herr och fru Lundell. Han har beskrivits som ”lång som en flaggstång” och man minns hur han, iförd kostym och med alltid lika välputsade dojjor i storlek 46, jagade smygrökare på skolgården.
På bilden är han dessutom en av de tre manliga lärarna som bär fluga.
Även Arne Forsberg har här fluga. Han var vår historielärare i nian och här jobbar han som matvakt i en av matsalarna, det fanns två om ni minns.
Och det är många som minns matsalarna mycket väl. De starkaste minnena är tyvärr de värsta…
Det var vid ett av borden i bakgrunden som Lena blev varnad: Matvakten och en mattant jagade ”en tjej med flätor”, som inte lyckats få i sig hela portionen mannagrynsgröt utan låtit en kompis smuggla ut tallriken under sin egen. Flättjejen var jag, och när jag såg dem hotfullt närma sig längs borden tackade jag min lyckliga stjärna att det fanns fler med flätor att förhöra, stjälpte i mig mjölken och rusade mot dörren. Jag hann.
Britt-Marie minns också med fasa varannan måndagslunch i Nytorpsskolan som var – mannagrynsgröt (lågstadiet 1952-54).
Denna förtjusande kvinna var vår lärare i franska. Hennes namn har jag tyvärr glömt men hennes man var också lärare i Nytorpsskolan.
Ett bestående minne är, förutom alla accenter och andra mystiska tecken i franska språket, en fras som etsat sig fast i minnet. Den fanns i ett textstycke i franska boken och lyder: ”Je n’ai pas d’essence” och betyder ”Jag har ingen bensin”. Jag kan inte säga varför den har fastnat men jag glömmer den aldrig, 😃
Ser nu att fröken verkar ha någon slags rosett i håret, men det är i själva verket ett papper som sitter tejpat på skåpväggen bakom henne.
Evy minns namnet på lärarinnan: Hon hette Maj-Lis Wibacke och jag hade henne som klassföreståndare åk 7 – 9 (59 -61). Hennes man Yngve Wibacke hade vi i matematik och geografi! 🧐👏Duktiga båda två!
Läraren till vänster är magister Edlund, jag har glömt hans förnamn. Jag tror han var vår kristendomslärare, han ser i alla fall ut som det 😉.
Magister Olof Almquist på nästa bild var vår klassföreståndare i klass 6b och tog med oss på klassresa till Oxelösund.
Resan dit uppskattade jag inte direkt. Efter för mycket godis och läsk under bussturen och en begynnande åksjuka mådde jag inte särskilt bra när vi till slut kom fram. Jag kommer dock ihåg att vi till natten bäddade säck åt magister Almqvist. Det var ett upptåg som han, milt uttryckt, inte uppskattade på något sätt. Han blev helt enkelt skitförbannad.
Ulla hade också Olof Almqvist som klasslärare och kommer ihåg resan: Vi var i gamla Oxelösund på övernattning och gjorde en båtutflykt i ösregn. Om jag minns rätt ville magistern åka dit eftersom han varit där på bröllopsresa. De andra sexorna fick åka till Gotland.
Till sist: Här slappar delar av klass 9g3 i gröngräset utanför skolgården dagarna före avslutningen 1961.
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Så oerhört snyggt och prydligt alla klädde sig på den tiden!
Det är verkligen STOR skillnad när man jämför med nutidens klädsel . . .
Lärarinnan i franska, var hon möjligen fransyska?
Själv gick jag aldrig i Nytorpsskolan (eller Enskede Vita Skola) då vi flyttade till Gärdet i början av April 1962. (Mitt i Vårterminen! Jag grät och bönade och bad om att få åka buss till min älskade Enskede Gamla Skola, men nej, det gick inte.)
GillaGilla
Jag tror att den fransklärarinnan var Mai Wibacke. Hennes man undervisade bla i filosofi.
Mai W var en snäll och väldigt känslig lärarinna. Som vår klassföreståndarinna läste hon ofta ur någon bok på morgonsamlingen – allt som ofta rörd till tårar av de texter hon valt….
GillaGilla
Så roligt att få ett namn på vår fransklärarinna, Maj-Lis eller bara Maj Wibacke. Jag tror inte hon var fransyska. Man hörde aldrig någon brytning i hennes sätt att prata vad jag kan minnas. Men det betyder förstås ingenting. Fast Maj-Lis eller Maj låter inte heller särskilt franskt.
Beträffande klädseln så blev den ännu proprare året efter i gymnasiet. Alla grabbar hade vit skjorta och slips och tjejerna klänning eller kjol.
GillaGilla
Hej Christer! (eller ”Hello sony” som vi brukade säga till varandra då vi syntes på skolgården när vi gick i Nacka Läroverk). Jag minns dig som en mycket vänlig person som bland annat lät mig låna din Elvis LP från hans lumpartid i bundesrepubliken, en då stor upplevelse, och hur alla dina stjärnomkransade bergstoppar ”Paramount” framställdes av din hand på teckningslektionerna. Lev väl Christer, hoppas du får förbli frisk!
Anders.
GillaGilla
Hej Anders, det måste ha varit skivan ”G.I.Blues” du åsyftar. Den och filmen med samma namn (En yankee med takter i) speglar som bekant Elvis’s lumpartid i Väst-Tyskland. Filmen producerades av Paramount Pics. och var den första, och enda, filmpremiären jag någonsin varit på när den kom. Anledningen till att jag hade en liten förkärlek för Paramountfilmer var att jag hade en släkting (eg. en kille gift med en kusin till mig) som jobbade som filmchef på Paramount. Han försåg mig med fribiljetter till de flesta av deras filmer. Och jag gillade deras logga.
Peppar peppar, ta i trä, jag har så här långt klarat mig från corona. Det beror förmodligen på att jag är väldigt försiktig och är noga med att följa de restriktioner som finns eftersom jag tillhör flera av riskgrupperna. Jag hoppas du också klarar dig från eländet, bara du är försiktig med allt.
GillaGilla
En uppenbar detalj i filmen är när Elvis på en bar går fram till en jukebox och skall välja låt. Han väljer ”Blue Suede Shoes” med ”Elvis Presley”, frågar publiken om de vill höra originalet, och börjar därefter sjunga låten på scenen. Lite konstigt, skulle det vara någon slags karaoke? Hur som helst, Elvis gjorde aldrig några nyinspelningar i studio av gamla hits förutom ”Blue Suede Shoes” som gjordes fyra år efter originalet. Sedan finns det ett antal alternativa tagningar som släppts men dessa gjordes i huvudsak samtidigt som de släppta originalen. Sedan återkommer många gamla hits i senare scenshower men de är förstås liveinspelningar.
GillaGilla
Efter lite forskning har jag faktiskt hittat en annan låt som spelades in i två olika versioner vid olika tillfällen, februari 1957 och maj 1957. Det handlar om låten ”Don’t leave me now”, den första versionen för baksidan på LP-n ”Loving You” (ej med i filmen) och den andra på EP-n ”Jailhouse Rock”.
GillaGilla
Under Yngve Lundells första lektion med vår klass fick jag en örfil och ett sår under ögat. Så honom glömmer man inte. Men jag hade respekt för honom sen.
GillaGilla
Yngve Lundell var en riktig slagskämpe. Hans moral sträckte sig inte längre än att han – storvuxen som han var – med glädje utdelade rejäla högersvingar på småvuxna 15-åringar, såväl pojkar som flickor. Och det behövdes inga stora förseelser för att kamplustan skulle infinna sig. En sådan lärare skulle inte bli långlivad i dagens skola.
GillaGilla