Erland har haft mycket kontakt med Nytorp genom åren: 1954-63 som elev, 1970-72 som lärare. Och på 80- och 90-talet gick alla hans tre barn i samma skola. Hans pappa hette Wilhelm Bridell och var lärare i Nytorp.

Många f d elever minns magister Bridell. Sonen Erland berättar: Pappa lade verkligen ned sin själ i sitt ¨folkbildningsarbete¨ (Jag uppfattar att det var så han såg på sitt arbete.) Då och då stöter jag på personer som haft honom och det är alltid två saker de lyfter fram. Dels att han och klassen vistades så mycket i skog och mark i Nackareservatet, dels att han tvingade alla att hålla föredrag – något som många inte uppskattade då, men säger sig ha haft god nytta av senare i livet.

Han inspirerade mig också. Jag var en tid lärarvikarie, bland annat i Nytorp, och har sedan arbetat med utbildnings och utvecklingsfrågor inom hälso- och sjukvård en stor del av mitt yrkesverksamma liv.

Thomas är en av dem som minns magister Bridell: Han var den bästa läraren jag hade under min skolgång. Dom andra lärarna har försvunnit ur minnet, men Wilhelm finns kvar för alltid. Och Nackareservatet kan man nästan utan och innan, det var härliga dagar med bland annat korvgrillning. Tanken på att hålla föredrag höll en sömnlös natten innan. men det hjälpte en senare i livet. Det går hur bra som helst nu att tala inför andra utan sömnproblem. 

På det gamla fotot från 1963 eller 64 står jag bakom Wilhelm.

Ann-Charlotte har ett alldeles speciellt minne: Han gav mig en marsvinshona som var gravid. Hon hette Maja och var så fin. Och Erland kommer ihåg: Vi hade marsvin en period och de förökade sig ständigt så att det fanns några att ge bort. Roligt att höra att det var du som tog hand om Maja, ”urmodern” till våra marsvin.

För Anders betydde Wilhelm Bridell mycket: Han lyckades i alla fall till mig förmedla ett livslångt intresse för litteratur. Minns hur han läste dikter högt för oss och själv blev så gripen att tårar rann nedför hans kinder. Och så tog han ofta med oss på milslånga promenader i Nacka-reservatet. Han gick väldigt fort och undervisade oss i biologi och geologi, visade hur istiden dragit fram över hällarna. Alla var nog inte så intresserade, men mig fångade han.

Peter hittade ett klasskort:

Putte har ett mörkare minne: Magistern gjorde narr av mig, skickade mig till psykolog för att se om jag var dum i huvudet osv. Jag vet att jag inte var guds bästa men så ofta jag blev utslängd och inte sedd, är inte ok. Tycker jag. Men jag hatar inte längre! 

Agneta kommer ihåg: Han fick mig att uttala Garmisch Parten Kirchen på perfekt tyska, en sann Caligula. Minns när han ville att vi skulle högläsa om hur man gör barn. 🤣 Och Irene tillägger: Haha…. glasögonen på hjässan hade han svårt att komma ihåg, och det gick åt en hel del pekpinnar…

Även Selena minns att han kunde vara mycket arg emellanåt. Jag kommer inte ihåg att han läste dikter, däremot att han höll på med att sätta blomskott i vatten hela tiden. Ju mindre de var desto mer spännande tyckte han det var att se om de skulle få rötter och växa. För detta så hade vi små papper runt dessa skott för att hålla bladen över vattenytan. På jularna hade vi sedan massor med ljus i hela klassrummet. Min mamma med fler föräldrar var mycket rädda att detta skulle tända eld på skrivborden eller fönstren.

Tänk så olika man minns och vilken enorm påverkan ens barndom har. Så otroligt viktigt att vi har bra pedagoger!!

I tidningsarkivet märks ambitionen att den nya enhetsskolan skulle vara en skola för alla – även de utan studievana. I november 1952 skriver DN om de hobby- och studiekurser som startats i Nytorpsskolan av den nyfödda föräldraföreningen. Wilhelm Bridell var en av lärarna:

Första kurskvällen infann sig 120 mammor och pappor för att lära sig engelska, keramik, hemreparationer, instrumentbyggeri och sömnad. De flesta läste engelska, uppdelade i två grupper: en för nybörjare under magister Wilhem Bridell och en för de mera avancerade under fröken Karin Sundström. Som kursbok använde man barnens nybörjarbok, och för många föräldrar var det just önskan att kunna följa barnens undervisning som var det drivande skälet bakom kursdeltagandet. 

En avsikt med kurserna var att vänja föräldrarna vid skolan. På kurskvällarna stod skolan helt till föräldrarnas förfogande och de fick även möjlighet att kontakta lärarna. Överlärare Signe Bengtsson funderade på att ordna en torsdagsmottagning.