Lena glömmer aldrig skolresan till Bremen 1961: Reseledare var vår klassföreståndare Yngve Lundell och hans hustru Anne-Marie Lundell, som går direkt bakom dragspelaren på bilden från den tyska lokaltidningen. Bakom dem går jag och pratar med klasskompisen Ingrid.

Jag vet faktiskt inte om det bara var paret Lundells klasser som åkte till Bremen, men det var i alla fall ”magister Yngve Lundell” som DN intervjuade om resorna.

När några av oss gamla klassisar 2013 gjorde om Bremen-resan och bloggade om den kommenterade Anne-Marie Lundell, som då fortfarande var i livet. Hon hälsade genom sonen Staffan och undrade om någon hade kvar sina gamla brevvänner från Bremen. Och så mindes hon hur den tyska klassen fick besöka Stadshuset i Stockholm när de kom hit: Vi var ju tvungna att göra det pampigt för dem med när det kom hit. Fantastiskt att höra dem sjunga sina tyska sånger på trappan i stadshuset.

Bilden från Tomas album visar Anne-Marie Lundell i Bremen 1961.

På Liselotts bild från vårt ”lussande” för paret Lundell 1961 får man en aning om hur lång han var. Det är nog fru Lundell som skymtar till vänster.

Susanne minns: Lång som en flaggstång tyckte man som ”liten”, med alltid lika välputsade dojjor i storlek 46. Och Annica, som hade Lundell i tyska, kommer särskilt ihåg att han hade jättestora skor och jagade elever i rökrutan.

Vilket inte var så konstigt, eftersom Yngve Lundell var renlevnadsman och aktiv inte bara i Tyresö kommun där han bodde hela sitt liv, utan även i i frisksportarrörelsens riksförbund. Ändå dog han redan vid 51 års ålder, medan Anne-Marie levde tills hon blev 90.

Kenneth hade Yngve Lundell som klassföreståndare i högstadiet: Elak mot dem som inte kunde läxorna, generös mot oss som var pålästa. Hans hustru undervisade i biologi. Hon tyckte om sina elever.

Tomas har berättat om när magister Lundell undervisade i matte, trots att det egentligen inte var hans ämne. Klassens mattesnille Ulf iakttog en gång magisterns fruktlösa kamp med att lösa ett tal på svarta tavlan. Efter en stund reste han sig, släntrade långsamt fram, löste problemet och avslutade med ett stort understruket VSB (= ”Vilket skulle bevisas”). Sen gick han tillbaks till sin bänk, återgick till sin vanliga halvliggande position och sänkte ögonlocken.

Leif hade Lundell i matte: Kommer inte ihåg om jag fick en 2 a eller c, men minns att han var vegetarian och körde en Amazon med automatväxellåda. En tuff gubbe, lång och med 46 i skor. Tyvärr dog han i förtid trots renlevnad.

Susanne: Om jag inte missminner mig så hade Yngve en typisk ”bandyportfölj” innehållande lektionsmaterial och prov.

Det finns mindre positiva minnen av Yngve Lundell. Någon beskriver honom som en lärare ”av den gamla stammen” och Robert minns att han hade ”gullegrisar” och inte hade mycket till övers för dem som inte gick 9 g (gymnasieförberedande). Lasse har samma erfarenhet: Många ryck i polisongerna blev det… Och Rolf kommer ihåg: En gång skakade Lundell om mig så jag slog huvudet i dörrposten och blev utkörd. Efter det gillade vi INTE varann, och han var stenhård i sin bedömning av mina engelska prov.

Lennart hade Lundell i tyska: Han var bra men sträng. Glömmer inte att på en lektion satt jag och drömde och lekte med min linjal. Märkte inte att det blev knäpptyst. Och sen står han bredvid mig, sliter linjalen ur min hand och klipper till mig rätt över fingrarna. Sen körde han ut mig i korridoren. Tänk om nåt sånt skulle hända idag!

Ava hade Anne-Marie som klasslärare på högstadiet: Jag hade henne i svenska och engelska. Jag tyckte hon var stiligt klädd och en bra lärare. Åkte bland annat skidor med henne på Högdalstoppen. Yngve Lundell hade jag i tyska, han hade lite mer humör. I nian var vi hemma hos dem i Tyresö. Men vi fick ingen skolresa, hm…

Det är mitt minne att Yngve tog bilen från Tyresö mot sjukhuset och drabbades av en hjärtinfarkt i bilen. Så sorgligt.

Anders ser Yngve Lundell som en av sina förebilder: Gick i Nytorp 55′ – 60′ och hade Yngve Lundell i engelska – ett föredöme för livet kan jag säga nu vid 75 års ålder. Tragiskt bara att han gick bort alltför tidigt.

Och Frida instämmer: Jag pluggade engelska som bara den bl.a av respekt för honom. Är tacksam för det. Han var ju väldigt lång och alltid iklädd kostym. Älskade hans engelska lektioner. Visserligen var han sträng, men jag har nog honom att tacka för ”min engelska”.

En gång bad han att få tala med mig efter lektionen och jag var livrädd. Men han frågade mig om jag hade nån anknytning till Anne Frank, eftersom vi var så lika. Jag visste inte vem hon var var, så jag letade upp hennes dagbok, och måste erkänna att vi såg exakt likadana ut. Skrämmande. Så det var tack vare Lundell jag läste Anne Franks dagbok.

Mats hade både Yngve och Anne-Marie Lundell som lärare: De bodde i Tyresö. Yngve dog för många år sedan och det skapades en minnesfond i hans namn för hans insatser för Tyresö hembygdsförening och bygdegård.

Det hade man ingen aning om när man gick i plugget och var lite rädd för honom. Anne-Marie gick bort för bara något år sedan. Även hon hade respekt med sig men var mjukare än maken.

I DN kan man 1981 läsa om Yngve Lundells minnesfond att den ”företräder breda intressen i Trollbäcken: folkpartiet, miljövårdsföreningen, frisksportarklubben Strömstaren och hembygdsföreningen”. En av styrelseledamöterna hette Anne-Marie Lundell.

Gunnar hittade en bild från klassresan till Falun 1974.