Enskede trädgårdsstads 10 årsjubileum anno 1919

Den 28 juni 1919 firade Enskede Trädgårdsstad med pompa och ståt sin 10 årsdag. Både DN och SvD rapporterade och hela dagen prunkade samhället i flaggskrud.

Vid 6-tiden samlades skolbarnen på lekplatsen intill Betelkyrkan för att tåga till parken med flaggor i händerna och Svea ingenjörkår i spetsen. Talarstolen hade rests på en berghäll bland tallarna nära musikpaviljongen, och trots det strida regnet hade uppskattningsvis 2000 personer samlats. Musikkåren spelade C Lindbloms festmarsch och flera tal hölls innan täckelsen föll från minnesstenen med inskription: ”Till minne av Enskedesamhällets första bebyggande år 1909 restes stenen 1919.”

Nästan hundra år senare tog vi kort på minnesstenen vid vår Enskedevandring 2017.

EnskedeminnesstenIMG_8799
Till minne av Enskedesamhällets första bebyggande år 1909 restes stenen 1919.

Efter avtäckelsen blev det manskör och flera tal om Enskede, där bostadsfrågan lösts ”på så sätt att arbetaren i samhället funnit ett hem för sin familj och husmodern en rogivande, fridlyst plats undan bekymren.” Efter hurrarop och fanfarer framförde manskören ”Vårt land” och man sjöng unisont ”Du gamla du fria”, varpå ett fyrfaldigt leve för Sverige utbringades. Manskören avslutade med bl a ”Hör oss Svea”. Jubileumsdagen avslutades med supé för särskilt inbjudna i slakthusets restaurangerlokaler ”varvid även förekommo tal och sång.”

Inte nog med det, några dagar senare meddelar en notis att konstnären K G Wetterstrand, själv enskedebo, hade lovat att i Enskede folkskola ”eller i blivande ny skola” utföra en väggmålning.

DN-Snörliv (2)
Butterick’s snörliv

I samma tidning kan man få en tidsbild: På ena sidan om DNs rapport om tioårsfirandet finns annonsen för ”sommarsnörliv” från Butterick’s Mönsteraffär på Drottninggatan, på den andra rapporterar signaturen Péra om ”När Berlin mottog freden”:

Tidningarnas middags- och aftonupplagor ”formligen slitas ur händerna på kolportörerna” och vilda rykten är i omlopp, exempelvis att officerarna tänker försöka genomföra en kupp. En ”virrig man” kastar en handgranat och sårar personer, i tidningarna uppmanar annonser befolkningen i Östpreussen att gripa till vapen mot polackerna, andra vädjar till Holland att vägra utlämna exkejsaren.

Åter till Enskede: Inför jubileet hade DNs reporter vågat sig ända ut till Enskede och rapporterade i vad som omväxlande kallas söndagsbilaga och ”söndagsbihang” om ”Stockholms förgårdar”. 

DN1919-StockholmsFörgårdar

Artikeln börjar: Varför skall den första anblicken av ett stockholmskt förstadssamhälle nästan alltid vara så beklämmande trist? Åtminstone i centrum, med utsikt över en tämligen nedskräpad plan, här och där i ödemarken ett trevåningshus i ”storstadsstil” med butiker av det bortkomna utseende som vittnar om att konkurrensen med den centrala staden är skarp. Man är varken på landet eller i staden och känner närmast medlidande med dem som nödgas tillbringa sitt liv härute.

Så här såg radhusen vid Margaretavägen ut 1910:

Margaretav-Radhus1910 (2)
Margaretavägen 1910, fotograf okänd, Stockholmskällan (CC-BY)

… och 2017 (taget från andra hållet): 

radhus1

Fast artikelförfattaren tycker ändå att Enskedes affärs- och kommunikationscentrum hör till de minst avskräckande:

Det liknar mera den riktiga staden, den täta spårvagnstrafiken förminskar ödsligheten och åtminstone åt ett håll har man en verklig gatuvy. Åt det andra har man Södra begravningsplatsen, men det kan nu en gång inte hjälpas, och de stora obebyggda områdena i dess närhet ska väl fyllas en gång när det åter blir möjligt att bygga.

12 år efter byggstarten bor bortemot 5000 här, mycket tack vare idén med tomtupplåtelse mot en ringa årsavgift och nya lånemöjligheter, som gör det möjligt för mindre bemedlade att skaffa ett egnahem. Särskilt sen spårvägsförbindelsen kommit igång tog byggandet fart. Fast med kriget stagnerade det förstås, trots att allt var i ordning att mottaga kolonisterna: vatten, gas, electricitet, förträffliga vägar – och, sist men inte minst, jord av bästa beskaffenhet.

Och när man kommer fram till själva villasamhället är det de hundratals små trädgårdstäpporna som fängslar uppmärksamheten. Från spårvägsstationen anar man inte raden av idyller: små en- och tvåfamiljshus nästan helt skymda av sina små, men välskötta trädgårdar.

De s k Enskedestugorna står kvar än idag, om än tillbyggda. Från början bestod de av två rum och kök och var tänkta för en typisk arbetarfamilj. Bild från hösten 2017: 

EnskedestuganIMG_8787
En Enskedestuga 2017, rejält tillbyggd.

Här finns också allt man behöver för det dagliga livet: hantverkare av många slag, butiker, modist, damfrisörska, bio, liksom folkskola samt både bönehus och kyrka. Efter kristiden kan man vänta sig ett uppsving: ett nytt byggnadsbolag hoppas redan till hösten ha färdigställt ett tiotal standardiserade trerumsvillor.

Och på andra sidan kyrkogården har fröken Anna Lindhagen projekterat en verklig svensk småstad, med gator omgivna av tvåvåningshus i rader med plank emellan, sånt som fortfarande finns kvar ibland på Söder. För, tycker artikelförfattaren: ”Trädgårdsstäderna äro nog bra, men deras öppna bebyggelse passar inte för allas smak.”

I samma tidning som reportaget om Enskede hittar jag en notis om att man planerar att ändra avgångstiderna för spårvägens arbetartåg. Arbetartågsbiljetter kostade hälften av en vanlig biljett och avgångstiderna var anpassade till de stora arbetsplatsernas arbetstider. De var inte bara till för arbetarnas skull, utan även för att övriga passagerare skulle skonas från arbetarnas lukt – det fanns ju inga tvättmöjligheter på jobbet. (Fast när man ville sälja koloniträdgårdar ända ute i Enskede lockade man stadsborna med att de kunde ta sig till kolonin med de billiga arbetartågen.) Åttatimmarsdagen genomfördes i augusti 1919, och avgångstiderna måste anpassas till de nya arbetstiderna. En del hade redan fått sin arbetsdag kortad till 8-9 timmar, och hade svårt att ta sig hem med arbetartågen.

En annan notis meddelar att nyckelavgiften vid budning höjts. Nyckelavgift betalades av dem som inte vill vänta på ”hämtningsmanskapet” (dvs de som tömde stadens skittunnor), utan hellre betalade för att lämna nycklarna till port och lägenhet eller avträde på budningskontoret. Nu fördubblades avgiften, från 5 till 10 öre.

Och på tidningens sista sida finns en ståtlig helsidesannons med rubrik: ”Parasoller – pricken över i på sommartoaletterna”.  Damen på bilden visar ”ett synnerligen användbart mellanting, som gör sig lika bra till ljusa toaletter som till en enkla skräddarsydda. Den är av mörkblått siden med volanger och förgyllda spröt.”

DN-parasoll1919 (2)

En reaktion på ”Enskede trädgårdsstads 10 årsjubileum anno 1919

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s