Anna från Burspråksvägen berättar mera om femtiotalets moderna tvättstuga.

Ovan: Tvättstuga i barnrikehus, 30-tal, HSB [Public domain].
Läs mer om familjen Jonasson i ett av de första barnrikehusen

Anna kommer väl ihåg tvättstugan i huslängan Burspråksvägen 10 – 18: Den låg i övre källaren, som inte låg helt under gatunivå, då det fanns smala fönster högt upp på väggen. (Det fanns nämligen också en nedre källare som inte hade några fönster, och där låg hyresgästernas källarkontor.) Denna huslänga är byggd i en backe, så på baksidan fanns det en rad med garage där taxibilar stod parkerade när de inte var i bruk.

Tvättmaskin fanns i alla dessa ”kommunala” tvättstugor. (Kommunala i den engelska betydelsen av ”gemensam”.) Vår tvättmaskin var antagligen av märket Wascator. Den var gasdriven på den tiden vi bodde där, och min mamma var hemskt rädd för att tända det där åbäket till maskin då det var kolgas som ”exploderade” med ett högt ljud när man satte tändstickan vid gasmynningen. (Vi hade gasspis i köket också – även den tyckte min mamma mycket illa om.)

Tvättmaskin-50tal[11765]

Det fanns ett separat mangelrum, med en s.k. stenmangel, stor och tung och skräckinjagande, med två tunga stenskivor, mellan vilka tvätten blev slät. HUR fungerade den? Jag för mig att mamma rullade upp lakan, örngott och dukar på den ena rullen, men HUR flyttades sedan allt detta över till rulle nummer två?

Mamma kunde inte lämna oss barn ensamma uppe i lägenheten medan hon tvättade eller manglade så vi var med hela tiden när vi var små, min lillebror och jag. Hon var förstås livrädd för att vi skulle få en hand eller en arm i kläm mellan de där tunga stenskivorna när hon var upptagen. Hon kunde ju inte ha ögonen på oss två hela tiden då hon var upptagen med tvätten.

Stenmangel-50tal[11764]

Större delen av året torkade ”tanterna”, inklusive mamma, sin tvätt UTOMHUS, på tvättlinor uppspända mellan fyra trädstammar på baksidan av huslängan. Där fanns det nämligen en mycket bred remsa ”naturmark” mellan körvägen på baksidan av huslängan och klippkanten mot gatan, södra änden av Hammarbybacken, och där växte en del tallar, bland annat. Det fanns också stora buskage av rosa canina, med både rosa och vita rosor, men de var planterade.

Det måste ha funnits ett torkrum intill tvättstugan, men ”tanterna” föredrog alltså att torka sin tvätt utomhus. De allra flesta hade nämligen vuxit upp på landet, så även min mor som kom från Björköby i Småland, där hennes far var stins (stationsmästare) och hennes mor var hemmafru.

Jag undrar om det var mer eller mindre unikt att kvinnorna torkade all sin tvätt utomhus trots att de bodde i ett modernt område med hyreshus överallt. Jag minns så väl hur arg jag blev på de ”busungar” som sprang mellan de upphängda lakanen och linnedukarna! Mammas fina lakan, med broderade monogram och virkade mellanspetsar och alla de vackra borddukarna av hellinne!!

Så här långt senare verkar det idylliskt, men förmodligen var det lagom idylliskt för kvinnorna som bar de tunga tvättkorgarna uppför en trappa, sedan längs gatan till hörnet av hyreshuset och ner för en brant backe till tvättlinorna på baksidan.

Så får man naturligtvis inte göra i bostadsområden i Sverige numera: spänna upp långa tvättlinor mellan fyra stora träd ute på gården och torka sin tvätt där!

Tvättstugan måste ha haft en centrifug också, även om jag inte alls kommer ihåg den. Men jag har hittat ett foto av en Alfa-Laval tvättcentrifug från ca 1940.

AlfaLavalcentrifug-1940s[11770]

Sådana centrifuger fanns i de flesta (alla?) tvättstugor i hyreshus i Sverige på 1940-, 50 och 60-talen. Den inre trumman var av perforerad kopparplåt. Den där fotpedalen av järn framtill, längst ner på centrifugen, minns jag mycket väl. Det var med hjälp av fotpedalen som man bromsade centrifugen, och exakt en sådan fanns i tvättstugan till huset på Gärdet, dit vi flyttade 1962 – och som var byggt 1942, alltså mitt under brinnande världskrig!

En Wascator tvättmaskin av rostfritt stål som på fotot ovan fanns det också i den tvättstugan, däremot var mangeln där av en betydligt mindre typ och modell.

Hans-Göran har också tvättstugeminnen. Han bodde på Skärmarbrinksvägen, och där var det hos maskinist Karlsson man hämtade nyckeln till tvättstugan – där den farliga MANGELN fanns, om vilken många historier gick…

Lite historik: Hos Nordiska museet kan man läsa att den gemensamma tvättstugan nästan bara finns i Sverige. I de flesta andra länder är egen tvättmaskin i bostaden det vanliga, och även här installerar en del bostadsbolag numera tvättmaskin och torktumlare i varje lägenhet istället. Tvättstugan var ett folkhemsprojekt, som startade på 1930-talet då Sverige skulle moderniseras och då alla skulle få det så bra som möjligt materiellt. 

I videon berättar Hans Rosling om den magiska tvättmaskinen och vilken den revolution den innebar, först i Sverige och den övriga rika världen – sedan i allt fattigare länder:

14 reaktioner på ”Anna från Burspråksvägen berättar mera om femtiotalets moderna tvättstuga.

  1. Uppväxt på Pelargatan och där såg tvättstugan likadan ut. Vilka härliga bilder! Gällande mangeln så ”rullades” lakan och större dukar på respektive stock/kavel. Örngott och handdukar fick man rulla in i en väv på stocken. Tack för trevlig läsning!

    Gillad av 1 person

    1. Jo, men varför TVÅ trärullar i mangeln? Varför ett sådant åbäke till maskin med sådana långa stenskivor?

      Ja, när du nämner det så minns jag den gråa, tjocka linneväven som man lade örngott och handdukar på och sedan rullade upp alltsammans på träkaveln. Det var samma system som användes för den betydligt mindre mangeln i tvättstugan på Gärdet.

      Gilla

      1. Gick lite snabbare med två rullar! Helst skulle lakan,dukar, vara lite fuktiga då blev de bäst resultat när de pressades mot stenskivorna . Med fördel även örngott o handdukar. Nu va ju dåtidens lakan tätare vävda än nutidens så därav blev lakanen alldeles blanka och mer motståndskraftiga mot smuts.

        Gillad av 1 person

        1. Jag minns inte mangeln, men (kanske det enda?) jag hjälpte mamma med var att stryka. Och då var det viktigt just att tvätten var lagom fuktig: Jag stänkte med en flaska, i vars locka mamma gjort små hål, och sen rullade jag ihop det hårt och lät det ligga ett tag. Inga ångstrykjärn där, inte! 🙂

          Gillad av 1 person

  2. Minns hur pappa hade på Svenska Mässan köpt en tvättmaskin, vilket han kärleksfullt berättade för mamma. HAR DU KÖPT EN TVÄTTMASKIN skrek hon, inte lika kärleksfullt. Med varmvatten? Det visste han inte men det ordnade sig. Vidundret från Osby liknade en rund soptunna som hoppade jämfota på badrumsgolvet. Motorn uppe på locket lät som ett reaplan med luft som blåstes ner i byken. Men hon slapp elda grytan i brygghuset och sedan skölja tvätten från bryggan. Mamma fick tid för annat på samma sätt som Hans Rosling hyllade tvättmaskinen då han var barn. https://redviking.se/wp3/?page_id=2105

    Gilla

  3. Jag har tvättat en en sån där cylinderformad maskin och mangeln står fortfarande i vårt torkrum men jag har aldrig vågat använda den.
    På 80-talet tog morsan emot flyktingar från Sovjet som kom till Sverige via gränsen mot Finland. Minns det unga paret som skulle få en gammal tvättmaskin i gåva och dom trodde det var fel på den när den blev varm. De hade aldrig sett en maskin med varmvatten förr.

    Gilla

  4. Kanske att Sverige är ensamt i Europa om att ha gemensamma tvättstugor i källaren av hyreshus, men de finns även i USA – åtminstone i New York City.

    Gilla

    1. Intressant att det presenteras som ”WeWork’s co-living apartments of the future” – medan vi har haft det sen 30-talet… (kanske snart inte längre? enl Nordiska museet ovan).

      Gilla

  5. Lägenheter (apartments) i USA finns i flera varianter. Det finns en typ som kallas ”Co-op apartment” i New York City, vilken verkar vara mycket lik den nutida svenska ”bostadsrättstypen”. Dessa har tydligen gemensamma tvättstugor.
    https://streeteasy.com/blog/what-is-a-co-op-apartment-nyc/

    Gemensamma tvättstugor i källaren (basement) fanns i många (alla?) de gamla ”brownstone apartment buildings” i New York City. I romanen ”Rosemary’s Baby” (Publ. March 12, 1967) äger en kortare del av handlingen rum just i den gemensamma tvättstugan ”in the basement of this very old brownstone”.

    Gilla

      1. Heh heh heh! Jag har läst boken ett par ggr och sett filmen 3 ggr. Just den där sekvensen i tvättstugan i källaren är faktiskt central till handlingen. Rosemary går ner med sin tvätt, och där råkar hon träffa på en ung American-Italian, en kvinna som kallas för Terry (Theresa), och som bor hos grannen, ett äldre par – de som senare visar sig vara Satanister (Djävulsdyrkare), om du minns! De pratar med varandra, och Rosemary beundrar en kula i silverfiligrans-arbete på en lång silverkedja runt den andra kvinnans hals. Denna kula innehåller ”Tannis root” . . .

        ”Terry’s death is never fully explained in the film. The only time the audience sees Terry alive, during the laundry room scene, she is wearing Mrs. Castevet’s antique pomander ball charm, filled with Tannis root. We see the same charm around Terry’s neck in the pool of blood by her dead body. The audience is given no reason to doubt Terry’s claim that she is a drug addict apparently ”saved” by the charity of the Castevets. So, the presence of the charm, which Mrs. Castevet gives to Rosemary shortly after Terry’s suicide, logically signifies that Terry, like Rosemary, was being groomed for a Satanic purpose of which she was initially unaware.

        Jag var mycket ung (15 år) när jag läste boken och såg filmen. Berättelsen har tydligen gjort ett djupt intryck på mig.

        Gilla

  6. Stenmangeln i källaren på Burspråksvägen var av en lite annan modell. Jag minns att det fanns en lång trähylla med en kant underst, ender stenblocken. Där brukade vi, min lillabror och jag, krypa in och ligga medan mangel gick ovanför! Vad kan den hyllan ha varit avsedd för?

    Min mamma var livrädd för den där mangeln. Hon var rädd att mangeln skulle sätt igång ”av sig själv” medan hon stack in händerna med rullen, in mellan de två stenblocken. Jag såg att kvinnan i videon stack sin hand långt in och då mindes jag mammas ständiga rädsla.

    Att stänka tvätten var en ständig rutin. I tvättstugan fanns det en gammal glasflaska (helpanna!) med hål som någon (portvakten?) gjort i metallhatten. Man kunde även köpa en fabrikstillverkad mjukplastflaska med hål i den stora ”hatten”. Jag har min mammas här hemma, faktiskt. Just det, man stänkte noggrant; det fick inte vara för lite vatten och absolut inte FÖR MYCKET vatten!

    Numera stryker jag sällan någonting; har svårt att se att det lönar sig att stryka saker som ska läggas i tvättpåsen efter det att man använt dem endast en eller ett par eller några få gånger. En bekant till mig stryker allt i textilväg, t.o.m. trosor och kalsonger! Slöseri med tid och kvinnokraft. Någon mangel får det inte plats i mitt nuvarande hus, tyvärr.

    I England har vi tvättmaskinen i köket, under en arbetsbänk intill diskhon, då badrummen vanligen är ytterst små och trånga och maskinen måste anslutas till en vattenledning.

    Gilla

    1. Mammas stänkflaska var av glas, och jag undrade just om det inte var en brännvinsflaska – men jag minns inte att jag nånsin såg ngt brännvin hemma. I metallocket ojämna hål , som såg handgjorda ut. Man fick känna efter när ”strykrullen” legat till sig till lagom fuktighet.
      Nuförtiden stryker jag knappt något o tvättar i badrummet, dvs mangel-löst.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s