I alla böcker och artiklar står att Enskede Röda Skola byggdes 1903, men Anna har ett starkt minne av en vindflöjel av järn med årtalet 1902 utstansat. Förmodligen satt den monterad i toppen av trapptornets spetsiga tak.

På bilden ovan syns mycket riktigt vindflöjeln på taket, men årtalet går inte att urskilja. Alla skolbilder är från Stockholms stadsmuseum (BY-NC-SA). UPPDATERING: På en annan bild syns mycket riktigt årtalet 1902. 

Skolvaktmästaren med familj bodde i en lägenhet i en mindre tillbyggnad i norra änden av skolbyggnaden. De hade egen ingång utifrån, där man på bilden verkar ha hängt upp kläder för vädring.

Vaktmästaren hade också en dörr direkt in i skolan, vid trappan i korridoren på bottenplanet i den långa huskroppen. Där fanns två klassrum på bottenvåningen och två på övervåningen. En barndomskamrat, Agneta som bodde i porten intill vår på Burspråksvägen, har skickat mig ett exemplar av en bok med titeln ”Handelshuset i Gamla Enskede under 100 år” (tryckt 2012). Där finns även Enskede Röda Skola omnämnd med flera olika foton tagna från olika håll.

Min lillebror hade unga Fröken Svensson som lärarinna i Enskede Gamla/Röda Skola. De övriga tre eller fyra lärarinnorna minns jag inte alls – endast Fröknarna Andersson, Svensson, Lejon och Fitinghoff-Johansson.

Uppdatering: Anna har skickat en bild på en likadan spännande kula som den vi alla minns låg nära skolvaktmästarens bostad. Hon skriver:

Här ser man hur dörren med de kraftiga gångjärnen av (rostigt) järn såg ut. Så måste den betongkula som fanns i norra änden av skolgården vid Enskede Gamla Skola också ha sett ut ursprungligen. Förmodligen var den avsedd som skyddsrum för skolvaktmästaren med familj.

Flera bilder från Stockholms stadsmuseum:Två av dem visar Annas klassrum, med beteckningen II 2 (andra våningen, klassrum nr 2).

Möjligen var det examensdag när bilden togs, för det står blommor på katedern och svensk flagga på en av bänkarna. Högst upp på svarta tavlan syns alla alfabetets stora och små bokstäver i vacker skrivstil, följt av det vanliga understrukna: ”Låt stå!” Dessutom syns två psalmnummer: 474 och 475, första verserna. I 1937 års psalmbok, som användes ända fram till 1986, hette de psalmerna (förstås): ”Den blomstertid nu kommer” respektive ”I denna ljuva sommartid”. Båda ingår för övrigt, fortfarande med 1937 års numrering, i 1961 års 32-sidiga psalmbokshäfte för Krigsmaktens behov. 

Samma rum åt andra hållet.

I klassrum II 5 (alltså nr 5 på andra våningen) verkar undervisningen vara i full gång. På svarta tavlan syns hemläxan: ”Sångerna” och ”Ruskaby”. 

I ett av materialrummen hängde långa rader av de skolplanscher som lärarinnorna använde sig av. Jag förmodar att vissa av dessa numera skulle anses ”rasistiska” …

En riktig gymnastiksal fanns också i denna gamla skola, till skillnad från i den nya Nytorpsskolan. Men där fanns å andra sidan ett större skolbibliotek dit jag gick varje vecka och lånade böcker.

Vi gick till skoltandläkaren – Käftis! – i Enskede Vita Skola en gång om året, minns jag. Hon var hemskt sadistisk. Oh, de där långsamma gamla borrarna! Jag minns dem med djup fasa. Ingen bedövning gavs heller på den tiden. Många kan berätta om plågsamma tandläkarminnen.

Matbespisningen eller skolbespisningen (som det hette då) var naturligtvis Baptistkyrkans ”samkvämsrum” (eller vad man ska kalla det för). Man gick nerför en trappa utomhus på gaveln till vänster, ner i källaren (som var en ”halv” källarvåning då det fanns långsmala fönster högt upp på väggen).

Vad vi åt minns jag dock inte alls! Det var nog vanlig svensk husmanskost, föreställer jag mig: lappskojs med potatis; köttfärssås med spaghetti; korvstroganoff med ris; ugnsstekt falukorv med potatismos; kokt torsk med hackad äggsås och kokt potatis; ugnspannkaka med fläsktärningar; kall tunga med strimlad vitkål osv.

Lena minns ingenting av hur huset såg ut där matbespisningen låg, däremot att det var en källarlokal med små fönster – och så den fruktansvärda mannagrynsgröten!

Anna fortsätter: Mamma tog oss med till Gamla Enskede för att handla tyger och sybehör. Jag undrar om den affären låg i Handelshuset? Det fanns nämligen en sybehörsaffär där, på Handelsvägen 26, som hette Enskede manufaktur- och sybehörsaffär. Det fanns en avlång skyltlåda med glas på väggen på ena sidan om entrédörren, minns jag, i vilken olika tyger och band var utställda.

Mamma köpte ett vackert klänningstyg till mig där hösten 1959; det var ett smalrandigt manchestertyg: vit bakgrund med små blåa äpplen och gröna blad. Mammorna på den tiden både sydde och stickade kläder till sina barn, speciellt döttrarna. På många foton från 1950-talet kan man idag tycka att barnen ser ut som fattiga flyktingar, i sina hemsydda plagg och klumpiga stickade cardigans och tröjor.

Men alla såg likadana ut, så det var det som gällde. Lena minns att mamma sydde och stickade kläder både till de tre barnen och sig själv, fast hon inte gillade att sy. Men kläder var ju dyra på den tiden. Däremot tyckte hon om att sticka, så ibland hade jag både stickad klänning OCH stickad kofta. På bilden har jag hunnit bli 14 år och kände mig oerhört elegant i ljuslila mohairkofta och likaledes lila, bardorutig examensklänning – allt hemgjort. Undrar om inte till och med det moderiktigt breda, hårt åtdragna skärpet var ljuslila.

Anna fortsätter: Mina föräldrar promenerade mycket med oss när vi var små; bland annat gick vi till Triangelparken i Gamla Enskede. Lustigt nog finns det en liten, liten parksnutt med namnet ”The Triangle” ca 10 minuters gångväg från vårt hus här i England.

På Sockenvägen i Enskede låg det en större bosättningsbutik på 1950-talet. I skyltfönstret fanns det bland annat stora, utsirade ”vällingkoppar” som jag förälskade mig i – de var designade i ett slags nyrokokostil, med mycket förgyllning och snirklor. Arrrggghhh! Min smak var lite suspekt på den tiden …

Jag funderar mycket på hur alla dessa butiker kunde bära sig. Affärer med sybehör, glas & porslin, pappershandel, tobak, järnvaror, urmakare, skomakare – tom pälsar! – fanns det lite här och var i alla bostadsområden på den tiden.

På Enskedebilder har vi på en karta samlat åtminstone en del av alla de affärer som omgav våra hem: Här bodde vi och handlade.