Brita öppnar sitt fotoalbum och berättar om sin och småsyskonens uppväxt 1943 – 1956:
När jag annonserade min ankomst hösten 1943 var pappa förmodligen inkallad och mamma hade bra jobb som nybliven sjuksköterska, ett inte alldeles välkommet avbrott. Men det blev lysning på Luntmakargatan 28 med stor fest och farfar Elof köpte bostadsrätt på Pastellvägen 13, ett 7-vånings nybygge i Johanneshov nära Nynäsvägen.
Kusinerna Mats och Lena bodde några år på Blåsutvägen innan de flyttade till Råsunda med Filmstaden nedanför köksfönstret.
Annonsen nedan visar hur ”Nya Gärdet växer fram med blandad bebyggelse”.
Här kan man läsa mer om hur ”Nya Gärdet växte fram i Johanneshov” (text, bilder och karta).
Vår lägenhet var på 54 kvadratmeter om 2 rum och kök med badrum och balkong. I köket fanns en gasmätare som krävde polletter.
På den översta bilden diskar mamma i köket , på nästa sorterar hon i linneskåpet. Varje vår och höst gjordes grundlig storstädning.
I huset bodde många barnfamiljer. Vi kom och gick hos varandra, glömde ibland att låsa dörren till natten.
På bilden från trapphuset är husets alla påskkärringar samlade invid sopnedkastet. Man ringde på hos grannarna, önskade ”Glad Påsk !” med en teckning – och så fick man lite godis.
Inför julen hade vi luciatåg. Och i januari blev det julgransplundring med varm korv.
Gården krattades av portvakten på lördagarna, en ”helgmålssignal”. En stilig gran ställdes i farstun till julen. Huset hyste även en blomsteraffär.
Nästa bild har pappa tagit från köksfönstret när Brita med dockvagn går på första vårpromenaden.
En stor sandlåda låg skyddad bakom ett högt ”berg” och bakom huset bredde en stor äng ut sig.
I backen bakom huset åkte vi kälke.
Från syrénhäcken vid Skärmarbrinks gård kunde man få upp farten ordentligt om marken var isig. En krock med det stora trädet gick inte alltid att undvika och då kunde droppande blodspår leda hemåt.
Att cykla lärde jag lärde mig en vår efter att ha övat i vardagsrummet på min nya cykel . Det blev ett och halvt varv fram till pappas basfiol – utan en skråma!
Efter vinterns inomhusträning i vardagsrummet var det fritt fram på ängen!
När ”Nya Gärdet” projekterades, lämnade man mycket av naturen kvar med fruktträd, ängen, bergknallar med vattenpussar och syrenhäck som omgärdade det röda huset på Blåsutvägen, Skärmarbrinks gård. Ryktet gick att där bodde en häxa….
För att betala ”hyran” gick man med ett kuvert till vice värden Lövegren på 6e våningen. Behövde han byta packning i någon kran, stängde han av vattnet i hela huset. Mamma skällde på honom – han kunde väl varna! Hon ville ha vatten till att göra välling till lillebror och fick till svar: ”Du kan väl ta det som finns i muggen”. När hon förstod vilken mugg det var fråga om, sa hon ”jävla Lövegren!” ….en historia som återgetts åtskilliga gånger.
På taket fanns en piskbalkong. En dag gick ryktet – vet du vad Linne och Lunne gjort? Killarna hade tagit sig ut på taket och gått runt, 7 våningar upp. Vi hade oskyldiga fantasilekar inne ibland vindskontoren, men pojkarna försökte lura oss flickor för att dra ner underbyxorna i källarens mörker.
Utomhus lekte vi kurragömma bland bergknallarna, halli-hallå, spelade kula, klättrade i träd. Karin var Kalle Blomkvist…… Farligast var ”fyllisarna” som höll till i ett pilsnercafé lite norrut.
Inomhus blev halva sovrummet lekvrå, resten gav plats för barnens sängar sedan föräldrarna ”flyttat” till vardagsrummet.
Jag och min syster Karin hade dockskåp, spis och byrå för dockkläder, ett bord, vagnar och sängar för dockorna.
Dörrposten i barnkammardörren försågs med två stadiga krokar för trapets och romerska ringar. Här lekte pappa apa med Karin.
På bilden nedan matar jag min porslinsdocka Gunilla medan lillasyster Karin pillar på de levande ljusen.
Till julen klädde mamma en liten gran. Det var viktigt att städa undan leksakerna inför bäddningen med extrasängar. Man blev ordningsam.
Här läser mamma godnattsaga för flickorna.
Men vi lekte i vardagsrummet också. Här hade mamma gjort ett landskap med ladugård, kyrka och nysått gräs. Till julen omvandlades landskapet med fönstervadd och flingor. Kyrkan hade elektriskt ljus!
Och så lekte vi systrar skola med våra dockor.
Föräldrarna flyttade till vardagsrummet med sängar som blev som soffor i vinkel. Här fanns, förutom pappas basfiol, mormors sybord, bokhyllor och grammofon.
På bilden lyssnar Karin på stenkakor med Evert Taubevisor. Grammofonen hade skivväxlare och stålstiften behövde bytas.
Mamma sydde dockkläder och stickade i vardagsrummet.
Men hon umgicks också med grannen Vera vid en kopp kaffe – utan barn!
Det hände att pappa i rökrock, ingenjör och amatörfotograf, själv fastnade på bild.
På nästa bild läser pappa Stockholmstidningen med Brita 1945. När den såldes till LO 1956, bytte familjen till Svenska Dagbladet. Brita saknade serierna och försökte tjuvläsa dem i tobaksaffären men blev bortmotad.
En tid fanns i vardagsrummet ett litet piano, som såldes för att det stora pianot skulle få plats. Farfar betalade 1000 kronor. Jag lärde mig tårfylld noter, spelade ”Bach for beginners” hos den stränge ungraren Wallenstein i Kärrtorp. Karin hade musiköra, men ville inte läsa noter. Hon lärde sig fuska, såg var pianofröken satte fingrarna på tangenterna.
Karin spelar på familjens pianola med assistans av Brita.
Här firar Karin och Per Olof, ”Plappa”, bröllop med en puss. Storasystrarna Brita och Emma stod för kläderna.
Sen började vi skolan och världen vidgades. Mer om det i nästa inlägg.
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Väldigt fin berättelse. Skriv gärna mer!
GillaGilla
Redaktören instämmer! 😉
GillaGilla
Hej. Jättekul att läsa. Jag minns väl familjen Mellberg tvärs över farstun på plan 4.
Kul att se kortet MED korvgubben. De måste va tagit när vår bostadsrättsförening fyllde 10 år och det firades med en fest i Kärrtorp nånstans.
Tror jag kände igen Marianne på sexan.
Sen tror jag aldrig att farsgubben bytte packningar. Det gjorde portisen Larsson.
Kommentarer om vattnet va nog farsans däremot. 😆
GillaGilla
Jag älskar berättelserna från förr!
GillaGilla
Jag med! 🙂
GillaGillad av 1 person
Kul att läsa och notera att inga på den tiden klagade på trångboddhet. Och så mycket av leksakerna som tillverkades inom familjen. Backen för kälkåkning och ängen var också min hemmaplan då jag bodde på Skärmarbrinksvägen …
GillaGilla
Jag kom ju också från Skärmarbrinksvägshållet till kälkbacken. Och mina föräldrar valde husets enda(?) etta, eftersom de tyckte en tvåa var onödigt stor…
GillaGilla
Såg idag att det finns en undersökning som visar att folk inte mår sämre (idag) av trångboddhet och att allt fler saknar ”ett rum till alla” utan att det påverkar deras hälsa, sociala liv eller möjlighet till tex studier på ett negativt sätt. Letade efter länken men den är som bortblåst
GillaGilla
Nja, en sanning med modifikation.
Min mamma svor ve och förbannelse över att vara tvungen att bo så trångt (i två rum och kök samt badrum och hall) men så hade hon också vuxit upp i en betydligt större våning. Morfar var stins i Småland, och stinsen med familj hade en våning om flera rum och stort kök – längre fram, på en annan station, hade de till och med etagevåning ovanpå väntsalen och järnvägens övriga utrymmen. Varje December månad stod det en stor gran i väntsalen, och familjen dansade runt den granen när de var ensamma under Julen.
Min pappa snickrade ett flertal leksaker åt mig och min bror. Johan fick som liten pojke en STOR lastbil av trä (med lampor av plexiglas) som han kunde sitta på! Den målades lime-grön, av någon anledning. Jag fick en dockvagga som pappa snickrade av plywood och trälister. De två kortsidorna hade ett hjärta utskuret. Den målades ”Dalablå”.
GillaGilla
Tack snälla för svaret ! Vi bodde på handelsvägen 22 i Enskede mitt i mot Margaretaparken . Jag gick i enskederöda skolan 1963 – 66 – 67. Kommer du i håg sandraset som låg mitt i mot Sansborg Stn. Nu mer bor jag i Gävle.Mvh Jan Johansson.
GillaGilla
Hej Brita. Fasen va kul att läsa din historia. Vi bodde ju grannar på samma våning. Jag har ett speciellt minne av din mamma. Jag hade halkat på ängen och skrapat upp ett jättesår på hela låret. Då gick vi till din mamma som va sjuksköterska. Hon tvättade och la om såret.
Hälsa Karin och Erik.
F.ö. kan jag försvara farsan något. Han bytte inga packningar i kranarna, det gjorde portvakten Larsson. Sedermera infördes en rutin att Larsson åkte hissen upp och ner och slog på en ringklocka som varning att vattnet snart skulle stängas av. Kanske va de din mamma dom initierade denna rutin.
Kommentaren kan jag mycket väl tänka mig att han fält. 😂
GillaGillad av 1 person
Hej! och tack för kommentarer till min berättelse om Pastellvägen 13! Lena har gjort ett gott jobb! Utan pappa Einars fotografier hade det inte blivit någon berättelse. Han lämnade bort filmerna för framkallning, men gjorde förstoringar i badrummets mörker med röd lampa.
Somrarna tillbringade familjen på pensionat på Gräsö, Väddö, Morhagen i Dalarna och på Gotland. Med två inkomster gick det bra, men med tiden för dyrt. Vi var i Ramsberg, Lindesberg där mamma varit sommarbarn och på Tyresö hos farfar och farmor. På Tyresö fanns farfars motorbåt och senare enklare segelbåtar. Erik och en kompis fick segla trissjolle i skärgården, vara ute i dagar i streck när de var 14 – 15 år, utan mobiltelefon….. Fartyg blev Eriks profession.
GillaGilla
Tack igen för dina roliga minnen – även dessa nya!
Och välkommen med mera, förstås. 😉
/Den omättliga redaktören
GillaGilla
Hej Brita och Åke!
Verkligen kul att höra från tiden på Pastellvägen13 och sjunka ner i och även glädjas åt de minnen som Britas berättelse ger!
Speciellt för grabbarna var ju bl a all fotboll som spelades ”bakom huset” på den sluttande gräsmatten samt hockey som spelades på gatan (!) – ja, utan skridskor; var inte så mycket biltrafik på den tiden så vi ropade bara BIL! när det kom ett fordon, så klev vi åt sidan för att sedan fortsätta spela.
Fotboll och hockey spelade vi förstås även på de grusplaner som låg ovanför Ödledammarna, där Globen nu ligger.
I skogen mellan Nynäsvägen och Slakthusområdet plockade vi blåbär och tränade löpning.
Lekparken förstås borta vid Blåsutvägen, där var man mycket.
Ett roligt minne är när de flesta ungarna i kåken ställde sig i trappan utanför lägenheten där du Åke bodde; så ringde den förste på och frågade – när din syster Inga öppnade – om du fick komma ut. Nej, han ska äta, svarade Inga. När så femte ungen ringde på och frågade samma sak anade Inga oråd och kollade upp i trappan där alla stod! Ridå!
Och Åkes äldsta storasyster Ebon var ledare för Vargungarna och scouterna, där några killar från huset var med.
GillaGillad av 1 person
Cool story ja bodde själv på pastellv 9 . Blåsutparken hängde gäng1 i ända upp i tonåren . Trimma moppar å drack mellisar Rigello va 1 lattjo flaska av plast å papp å va naturvänliga å kunde slängas där man stod. 1 idag kan man hitta fragment av Rigellon i skogarna
GillaGilla
Fint skrivet Brita och väldigt kul att läsa!
Minns min barndom i 13 som kul med många kompisar i omgivningarna!
Er mamma och Karin och Erik (Jerker) minns jag väldigt väl💕
GillaGilla