Hans-Göran minns: Sofielundsplan var för mig en trivsam knutpunkt mellan Nynäsvägen i nord/sydlig riktning och Sofielundsvägen/Enskedevägen i östlig/västlig riktning när jag i början på 50-talet började upptäcka världen och omgivningarna. Den första rondell som jag kände till fanns här och bilarna körde självklart på vänster sida.
Här var också platsen där spårvagnarna (innan utbyggnaden av T-banan mot Farsta var klar) vek av från Blåsut ut på Sofielundsvägen för att svänga vänster och söderut efter Nynäsvägen till ändstationen på Sockenvägen. (Dessförinnan gick spårvägen före min tid längs nuvarande Arenavägen).
Läs mera om den mångsidiga Enskedebanan, som var i trafik från 1909 och fram till 1950, då tunnelbanan kom. Ett filmklipp där visar linje 8 på väg mot Skarpnäck 1950.
Men det som jag främst kommer ihåg var berget vid Sofielundsplan som man klättrade upp på och hade picknickutflykter till. Berget som låg i korsningen Nynäsvägen/Enskedevägen erbjöd fin utsikt över den relativt glesa trafiken.
I västlig riktning, där OK numera ligger, fanns någon form av lumphandel med insamling av papper och stanniol (som tydligen var en bristvara vid denna tid). Här fanns också nån sorts ”gåsfarm”. Jag har minnen att av att ha sett ”gåsherden” vandra med gässen upp till de två Ödledammarna vid Slakthuset. Läs mer om Ödledammarna, där vi gärna badade.
Nedan två bilder av ”Gåsflock på spårvägsspår vid Sofielundsplan” av Ekelund, Gunnar 1948 (CC-BY-NC), Spårvägsmuseet: Det övre med ”picknick-berget” som bakgrund, det undre med trafik och hyreshus.
Norr om berget låg den vackra tallskogen, med otaliga stigar och underbara velodrombanor för cykelsugna grabbar. Mitt emot berget i östlig riktning längs Sofielundsvägen låg skoaffären Oscaria samt Malms konditori.
På bilden nedan syns bakom spårvagnsplatsen röda kiosken och huset med alla affärerna i bottenvåningen. Christina har berättat mera om affärerna.
På hörnet låg en filial till Meeths. Enligt annonsen i Svenska Dagbladet (till vänster ) var det i december 1944 som Meeths ”välkända förstklassiga kvalitetsvaror” hade kommit till den ”centralt belägna affären vid Enskedevägens hållplats”.
Nere vid Sofielundsplan mellan Skärmarbrinksvägen och Nynäsvägen fanns en fotbollsplan (grus) som man titt som tätt sparkade fotboll på.
Denna idyll var intakt fram till slutet av 50-talet. Jag minns med glädje hur min far och jag kunde sitta på en parksoffa och notera varifrån bilarna kom genom att läsa länsbokstaven på bilarnas registreringsskyltar. Eller räkna hur många Volvo- eller VW-bilar som passerade.
Det var med stor sorg som jag åsåg sprängningen och bortforslingen av berget – något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Idyllen var borta. Ett antal bensinstationer började växa fram: Caltex, IC (som 1969 blev OK), mfl. Så småningom också ett antal bilaffärer.
Ett speciellt minne som jag har från tonåren är när bilmodellerna av Peugeot 404 respektive Austin Cambridge kom ut på marknaden omkring 1960. Ett snabbt växande bilintresse vaknade hos mig.
Såna bilar vill jag ha när jag blir stor, tänkte jag.
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Tant Elsa, en av min mormors väninnor, bodde i en lägenhet högst upp på Glasmålarvägen 2. Alltså den lägenhet som hade den bästa utsikten över rondellen vid Sofielundsplan. Därmed också det i särklass bästa spanarläget för den som ville hålla koll på allt spännande som hände där. Tyckte i alla fall jag, när jag gick i 2:a klass i Nytorpsskolan och ibland fick följa med mormor till Tant Elsa.
Häftiga bilar (det hette inte så då) och en och annan spårvagn i all ära, men det jag minns allra mest var när en gåsmamma med sina telningar ibland korsade Nynäsvägen diagonalt från Caltexmacken över till Tant Elsas hörn med konditoriet, tvärs över rondellen med gräsmattan.
Alltmedan trafiken alltså stod närmast andäktigt still och väntade på sin tur att få använda Nynäsvägen.
Hälsningar,
Rolf T Salme
GillaGilla
Stort tack! Precis såna här historier gör sidan levande. 🙂
Själv minns jag inte gässen, men däremot berget och affärerna – Malms konditori åtminstone utifrån. De första tre skolåren gick jag förbi där på väg till gamla Röda skolan, därefter blev det Nytorp. Vi som startade Enskedebilder är ju gamla nytorpare, gick ut 9G 1962. När gick du där?
Jag har även sett en filmsnutt från 1949 med gässen vimsande över spårvagnsspåren (vilket bilarna verkade vana vid), men vet ej mellan vilka år de gick där. När såg du dem?
Hälsningar Lena
PS: Har du bilder du vill visa kan du få e-mail att skicka dem till.
GillaGilla
Red har fått in ytterligare en kommentar, Inga skriver:
Jag minns gässen som bodde bakom berget. De låg ofta i rondellen som hade gräs och bl.a. fina tulpaner😁. De bodde bakom berget mot slaktis (skogen som fanns då). Tror mannen som ägde dem var skrothandlare e.d.
De försvann nog tillsammans med sin ägare när de började byggas där och både berget och skogen, inklusive ödledammarna försvann.
/Inga
GillaGilla
Hej skulle verkligen vilja ha kontakt med någon som har bilder eller berättelser om Gässen som mötte min Svärfar vid rondellen vid Sofielundsplan mellan 45 till 55 hör gärna av dig på tel.nr 070 7674487 Titti kemter
GillaGilla
Hej!
Jag är redaktör för Enskedebilder och hittade gås-bilden på Stockholmskällan, men där står inget mer om det. Nån mer info om gässen har jag inte hittat, förutom det min klasskompis Hans-Göran berättar ovan. Hälsningar /Lena
Här finns bilden: https://stockholmskallan.stockholm.se/post/27508
GillaGilla
Det var farbror Kemti som ägde gässen och han hade både höns med tvåtuppar och kaniner. Farbror Kemti var från Tyskland och hans yrke tror jag var skulptör. Jag hängde mycket hos honom i hönsgården och han lurade mig som jag aldrig glömmer. Han sa att tuppar värper ägg som är fyrkantiga. Han hade säkert väldigt roligt när han lurade mig. Jodå jag känner hela den familjen som dessutom var goda vänner med mina föräldrar.
På den tiden bodde familjen Kemti på Nynäsvägen och flyttade i slutet av 50-talet in i höghuset vid Bagarmossen. Sista gången som träffade och pratade med honom var på t-banan någongång på 70-talet vid nuvarande Skärmarbrink. Walter som han hette gillade min mamma och de kunde prata hur länge som helst med varandra på tyska och han kunde aldrig sluta och gå hem till sig. Jag kommer ihåg mycket från trakten runt Sofielundsplan som Harrpans cyckelverkstad och hans dotter Rakel som alltid satt där på staketet. Den elaka portvaktsfrun på Glasmålarvägen som alltid bevakade baksidan av huset så inga ungar gick förbi där.
GillaGilla
Tack för roliga berättelser! Jag är red för Enskedebilder och tänkte göra ett inlägg om detta. Har tidigare haft kontakt med gåsägarens svärdotter.
Jag mejlar dig för direktkontakt. /Lena
GillaGilla