Vi återvände till barndomens kvarter för att jämföra med minnesbilderna. På “min” gata är det allra mesta sig precis likt, medan på andra sidan nåt har hänt. Titta bara vid gatans slut: VEM HAR LANDAT DÄR BORTA?! 😱
Vi stötte vi på en (annan) pensionär, som bodde lite längre neråt gatan, numera med den sista överlevande av fem katter. Där hade hon bott ända sen 1961 – och jag som flyttade därifrån med mina föräldrar 58! Vi kunde nästan ha mötts, fast hon väl var en ung fru då och jag bara nästan-tonåring. Hon berättade storögt om att en del av lägenheterna i området nu blivit bostadsrätter – med jättehöga insatser. I Hammarbyhöjden visste hon att det är mycket nybyggt, och misstänkte att man nu planerar att ta bort Konsum där.
Nu var hon på väg att handla i Globen och på något annat ställe, där hon spanat in extrapriser. Så fick hon sig några promenader varje dag i området, där hon fortfarande trivdes mycket bra. Hon nickade instämmande när jag beskrev omgivningarna som en ostörd oas mitt bland alla förändringarna. Något Internet hade hon inte heller, och ville inte ha! Allt var oförändrat.
Sen tittade vi närmare på den mataffär som vi handlade i när jag var liten.
Det stod visserligen ”Hamoon LIVSMEDEL” på skylten, men fönstren var igenspikade och vår nyfunna väninna bekräftade förundrat att det “verkar stå en kiosk inne i affären”. Och så såg det faktiskt ut.
Även i husen bortanför mataffären verkade bottenvåningarna bestå av affärslokaler, men så långt bort vågade jag mig nog inte på den tiden, för vilka affärer som låg där har jag inget minne av. Nu såg vi en helsvart skylt och en väldigt spännande skyltning – mörka skåp, urgamla(?) böcker och dödskallar.
Nyfikna som vi är gick vi in och träffade två tatuerare som hade tid att prata. Tatuerare fanns inte där på min tid, minsann. Och den ene sa att det var inte så konstigt eftersom tatuering varit förbjudet i Sverige ända till början av sjuttiotalet. Han berättade också att lokalen tidigare bland annat varit fiskaffär. Och jag börjar fundera om det kanske var där jag såg fönstret med det rinnande vattnet, inte i Wahlbergs mataffär som jag hade för mig.
På andra sidan gatan, mellan husraderna, ligger fortfarande Skärmarbrinks gård.
Tatueraren berättade att en bekanting visste att gården nu ägs och bebos av en välbeställd författare. Namnet visste han inte, däremot att ägaren fick användning för sina pengar i kampen för att huset inte ska ersättas av ny bebyggelse. Kan det verkligen vara sant? Ända sen jag såg att det fanns kvar helt oförändrat har jag utgått ifrån att det är skyddat, och nu läser jag i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister:
”Gården uppfördes troligen på 1700-talet och blev på 1800-talet ombyggd till flerbostadshus. De olika årsringarna är avläsbara och gården utgör ett intressant historiskt dokument från tiden innan utbyggnaden av den nuvarande bebyggelsen. Gården har ett byggnadshistoriskt värde.”
Nu har det ju blivit moderniserat också, står det: ” I mitten av 1990-talet (!) moderniserades huset och en dusch och toalett inreddes.” Ändå lär det ha varit dagis under sjuttiotalet?? Barnen söder om söder är nog tuffare än somliga tror. 😉
Direkt bakom gården ligger vår gamla kälkbacke, också den helt oförändrad och alldeles lagom läskig för en fegis som jag. (Fast den sluttar faktiskt liiite mer än vad som syns på bilden…) Den måste väl också bevaras för eftervärlden? Tycker vi gamla kälkåkare i alla fall.
Vi fortsatte längs med gatan för att försöka hitta platsen där vi solade på kortet “Vid Johanneshovs Idrottsplats sommaren 1951”. Där sitter vi på filten med våra termosar: mamma pappa, jag och min fosterbror tillsammans med min moster med bebis, som bodde i Årsta. Eftersom pappa var med måste det ha varit söndag (eller semester?) och jag misstänker att min morbror stod bakom kameran, som säkert var deras, för vi hade ingen egen.
Nu hade vi svårt att hitta precis rätt vinkel, men så här ser det ut när vi var där. (Byggeri pågick.)
Och när man vänder sig åt andra hållet, mot dåtidens äng och skog, förstår man varför platsen är svår att hitta, för där ser det nu ut så här:
Trots att vi dröjde kvar ett tag i kvarteret kom det inte ut nån från “min” port. Tänk om vi stött ihop med den nuvarande hyresgästen och fått komma in och se hur det ser ut nu!
Men, man kan inte få allt här i världen, som mitt luttrade barn en gång sa. Glad ändå i det vackra vädret, omgiven av alla minnen.
Lena L
Hur ser det ut nu där du bodde som barn? Eller minns du plötsligt något HELT annat? Skriv en kommentar nedan eller mejla oss på ”Vad minns du?”
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Där ni satt och solade 1951 var det ett slags grönområde med flera fruktträd.
Även på ängen med kälkbacken samt ängen vid lekparken stod många fruktträd.
En rest från Enskede gårds storhetstid när man hade stora fruktodlingar på sina ägor, vad jag tror mig veta!
Ert solställe ersattes så småningom med en grusplan som blev parkeringsplats för besökarna till idrottsarenorna.
Minns även att grusplanen var populär plats för övningskörning!
Vid grusplanen intill den närmaste av de två fotbollsplanerna – också grus – byggdes två visninghus av modell fritidshus. – Det gick säkert rätt bra för de husen stod kvar länge och nog såg man besökare/spekulanter där alltid under veckosluten.
GillaGilla
Lustigt att jag inte minns några fruktträd – eller rättare sagt frukt. Däremot minns jag att det fanns fruktträd på kolonilotterna…
GillaGilla
Hej!
Hittar inga Enskedebilder, bara från Johanneshov.
Bilden som sägs föreställa källaren Hamburg på Götgatan visar norra hörnet Götgatan – Tjärhovsgatan, källaren Hamburg låg i södra hörnet Folkungagatan – Götgatan.
GillaGilla
Tack för synpunkter!
Tanken med Enskedebilder är att ”samla egna och andras minnen – och så lite fakta”. Hittills verkar johanneshovarna ha varit mest aktiva, men det är ju enkelt att ändra på, eftersom alla är välkomna att skicka in minnen, bilder – eller tips om vad vi kan ta upp. Jag är redaktör och sätter ihop det hela, men bloggen växer fram beroende på vad som kommer in. Det finns alltså inga ambitioner på en fullständig redogörelse, mera ett samtal där alla som vill kan vara med. /Lena
PS: För att göra det ännu mer komplicerat har vad man menar med ”ENSKEDE” dessutom förändrats över tiden. På kontaktsidan finns Hembygdsföreningens – och bloggens – generösa tolkning:
https://enskedebilder.com/2019/04/28/vi-samlar-minnen-ju-fler-som-bidrar-desto-battre-blir-det-forstas/
GillaGilla
Er solplats ligger således på andra sidan Nynäsvägen, på västra sidan av denna gatuled.
Platsen med det stora plakatet om nybyggnation är då den där det låg en bensinstation i min barndom. Var det GULF? Marken söder om bensinstationen, fram till Blåsutvägen, var orörd och där växte det sälg och buskar och lite annat.
Av mitt exemplar av ”ADRESSKARTAN över Stockholm” (Generalstaben 1957) framgår inte var Burspråksvägen slutar. Kan det ha varit vid korsningen med Pastellvägen och Blåsutvägen som var Burspråksvägens södra slutända? Fortsatte möjligen Pastellvägen ända fram till de två första hyreslängorna på Burspråksvägen (nos 1-9 på västra sidan om gatan och nos 2-8 på östra sidan om)?
Nu har det byggts moderna hus (av typen punkthus) på den mark som ligger vid gatan som sammanbinder Pastellvägen och Burspråksvägen, vet jag. Den lekplats som vi kallade ”stora gungparken” låg i andra änden av den biten oexploaterad mark som låg mellan Arkadvägen och Blåsutvägen. Kan det ha varit i närheten av tunnelbanelinjen som lekparken låg?
Man ser de långa hyreslängorna längs Burspråksvägen i bakgrunden på fotot “Vid Johanneshovs Idrottsplats sommaren 1951”. Man ser också det nedersta punkthuset på Arkadvägen samt det nedersta punkthuset på Pelargatan. (Den lilla lekplats som vi kallade ”lilla gungparken” låg mellan punkthusen på södra sidan av Pelargatan och norra sidan av Arkadvägen.)
GillaGillad av 1 person
P.S. I min barndom låg det en kiosk på den gräsbevuxna marken där Arkadvägen börjar, i triangeln mellan Arkadvägen 4 och mitt emot Burspråksvägen 2. (if that makes sense …) Det var en typiskt svensk ”gottkiosk” av den sort som fanns överallt på 1950-talet, ’60-talet, och långt in på ’70-talet. Där såldes ”godis” av många olika slag, choklad, glass, tobak antar jag samt möjligen viss frukt. Osäker om där även såldes tidningar. Är det någon annan som minns den kiosken? Kan jag ha drömt detta?
GillaGilla
Globen ja … En enastående ful konstruktion som HELT dominerar ett mycket stort område. Man ser Globen vida omkring – tyvärr! Ja, ja. Jag vet. Folk måste ha någonstans att bo, och folk måste ha byggnader för fritidsaktiviteter och förströelse (MÅSTE de ha det?)
Jag sörjer i alla fall över att min barndoms orörda markbitar nu är bebyggda, både de i Enskede med omgivningar och de på Gärdet.
Zinkensdamms idrottsplats var det tal om att bygga bostäder på för en 10-15 år sedan.
Somliga vill bebygga hela Gärdet – det som ännu finns kvar – med tättbebyggda bostadskvarter!!!
GillaGilla